Som ett löv för vinden blåser jag,
jag far hit och dit, utan riktning eller mål.
Jag greppar än det ena, än det andra,
men minsta vindpust får mig att tappa taget.
Det som finns i denna värld är tillfälligt,
allt är tillfälligt och inget är för att stanna.
Livets hörnsten kan inte vara något tillfälligt,
hörnstenen kan inte bytas ut för då rasar allt.
Gud,
Jag greppar efter dig, jag sträcker ut min hand efter dig,
Ditt grepp är för evigt och den enda varaktiga grunden.
Inspiration:
Petrus svarade: ”Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet.” Han sade: ”Kom!” Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: ”Herre, rädda mig!” Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: ”Så lite tro du har! Varför tvivlade du?” (SFB)
Stenen som husbyggarna förkastade har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, underbart är det i våra ögon. (SFB)
Jesus sade till dem: ”Har ni aldrig läst i Skrifterna: Stenen som husbyggarna förkastade har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, underbart är det i våra ögon. (SFB)
Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem liknar alltså en klok man som byggde sitt hus på klippan. Regnet öste ner, floden kom och vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det föll inte, för det var grundat på klippan. (SFB)