I min vandring faller jag.
Jag blir smutsig.
Jag reser mig och borstar av mina kläder.
Jag vandrar vidare.
Jag faller igen,
jag blir smutsig
reser mig upp
och vandrar vidare.
Det är när jag reser mig
som syndens tyngd
får mig på fall igen.
När jag går ner på knä
sträcker du ut din hand
och hjälper mig upp.
Gud, när ska detta nå sitt slut?
Ska jag alltid ramla så fort jag rest mig upp?
Jag tackar dig för ditt löfte,
en dag ska allt detta vara förbi,
en dag ska jag stå där med en segerkrans
och du ska torka tårarna från mina kinder.
Inspiration: