Citat markerade med ”SFB”: © Svenska Folkbibeln, se http://www.folkbibeln.se.
Övriga citat: © Svenska Bibelsälskapet, se http://www.bibeln.se
Att ge har aldrig varit att bara ge,
att ge har alltid varit att vilja få något tillbaka.
Att ge har aldrig varit med glädje,
att ge har alltid varit för att tysta samvetet.
Men den obegränsade gåva jag fått kan jag bara med glädje ta emot.
I denna glädje kan jag ge utan att vilja få tillbaka.
I denna glädje kan jag ge därför att någon annan behöver.
Din gåva är oändlig, min är blygsam.
Ju mer jag ger desto större blir glädjen av att ge.
Din kropp i en bit bröd,
ditt blod i en droppe vin
Oansenligt för ögat,
men betyder allt för mig
För vissa en ytlig tradition,
för mig vem jag är och var jag hör hemma.
Inspiration:
Matteusevangeliet 26:26-28
Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: »Tag och ät, detta är min kropp.« Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: »Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.
Markusevangeliet 14:22-24
Medan de åt tog han ett bröd, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem och sade: »Ta detta, det är min kropp.« Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. Han sade: »Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många.
Lukasevangeliet 22:19-20
Sedan tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: »Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig.« Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sade: »Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för er.
Lukasevangeliet 24:28-32
De var nästan framme vid byn dit de skulle, och han såg ut att vilja gå vidare, men de höll kvar honom och sade: »Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut.« Då följde han med in och stannade hos dem. När han sedan låg till bords med dem tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem. Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. Och de sade till varandra: »Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?«
Som lagar på lager av plast
ligger slöjan mellan mig och Guds härlighet
Lagren åker av och på med tiden,
för varje vecka, dag, timme, ögonblick.
Ett lager åker av och Guds härlighet blir mer skönjbar,
Ett lager åker på och Guds härlighet täcks av värdsliga saker.
Ett lager åker av och Guds härlighet skiner genom mig,
Ett lager åker på och jag blir som Världen.
En reva uppstår och Guds härlighet blir för ett ögonblick så uppenbar,
Revan täpps igen och uppenbarelsen tar slut.
Men med tiden blir slöjan allt tunnare,
Lagren av plast blir med tiden allt färre.
Två av, ett på, en liten reva, täck igen revan, två av, ett på.
Min tro ger mig hopp om att slöjan en dag ska vara borta för alltid.
Inspiration:
Andra Korinthierbrevet 4:7
Men denna skatt har jag i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från mig.
Andra Korinthierbrevet 4:16
Därför ger jag inte upp. Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag.
I min stund av fasa är jag ej längre rädd,
i min stund av fasa känner jag hopp i Dig.
I min stund av fasa har jag inget av värde att förlora,
i min stund av fasa kan inget av värde förgås.
I min stund av fasa är mitt skal som tunnast,
i min stund av fasa lyser Du som starkast.
Inspiration:
Psaltaren 88:14-19
Jag ropar till dig, Herre, om morgonen stiger min bön till dig. Varför stöter du bort mig, Herre, och döljer ditt ansikte för mig? Från min ungdom var jag plågad intill döden, du fyller mig med skräck, min kraft är slut. Din vrede går fram över mig, fasorna gör mig till intet. De sluter sig om mig som vatten, de omger mig ständigt. Du har drivit bort mina vänner och fränder, mina förtrogna tar du ifrån mig.’
Psaltaren 91:14-16
Han håller fast vid mig, och jag räddar honom, jag skyddar honom, ty han känner mitt namn. Han åkallar mig, och jag svarar honom, jag är med honom i nöden, jag befriar honom och ger honom ära. Jag skall mätta honom med ett långt liv och låta honom erfara min hjälp.
Andra Korinthierbrevet 12:9
Men han svarade: »Min nåd är allt du behöver.« Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig.
Men jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig. Så långt jag ännu lever här i världen lever jag i tron på Guds son, som har älskat mig och offrat sig för mig.
I svagheten blir kraften störst.
Om sanningen är tudelad måste båda delarna vara med, annars är det inte längre en sanning.
Om inte både den jobbiga delen och den lätta delen av sanningen är med så är det bara en halvsanning kvar.
Inspiration:
Andra Moseboken 20:16
’Du skall inte vittna falskt mot din nästa. ’