Som lagar på lager av plast
ligger slöjan mellan mig och Guds härlighet
Lagren åker av och på med tiden,
för varje vecka, dag, timme, ögonblick.
Ett lager åker av och Guds härlighet blir mer skönjbar,
Ett lager åker på och Guds härlighet täcks av värdsliga saker.
Ett lager åker av och Guds härlighet skiner genom mig,
Ett lager åker på och jag blir som Världen.
En reva uppstår och Guds härlighet blir för ett ögonblick så uppenbar,
Revan täpps igen och uppenbarelsen tar slut.
Men med tiden blir slöjan allt tunnare,
Lagren av plast blir med tiden allt färre.
Två av, ett på, en liten reva, täck igen revan, två av, ett på.
Min tro ger mig hopp om att slöjan en dag ska vara borta för alltid.
Inspiration:
Andra Korinthierbrevet 4:7
Men denna skatt har jag i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från mig.
Andra Korinthierbrevet 4:16
Därför ger jag inte upp. Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag.