Kallelse

Förstå att någon ropar, inbjudan till frälsning.

Citat markerade med ”SFB”: © Svenska Folkbibeln, se http://www.folkbibeln.se.
Övriga citat: © Svenska Bibelsälskapet, se http://www.bibeln.se

Som en vilsen katt

Här i gränden är jag hemma.
Här hittar jag min mat,
här är de andra jag känner.
Det är väl inte helt bra här i gränden,
men det är hemma.

Där finns en utsträckt hand.
Där finns värme och en mjuk bädd,
men där känner jag ingen.
Det är väl inte helt bra här i gränden,
men det är hemma.

Där finns någon som vill ta hand om mig,
Där finns löfte om ett evigt hem,
men det är helt obekant.
Det är väl inte helt bra här i gränden,
men det är hemma.

Jag vill så gärna göra det där till mitt hem.
Där finns det evigt goda,
men då måste jag lämna gränden bakom mig.
Det är väl inte helt bra här i gränden,
så kanske jag ska ta ett steg mot det där ändå?

Som en övergiven katt kommer jag till Dig,
blöt och ruffsig i pälsen,
illa tilltygad av livet i gränden.
Vill du ha mig så som jag är?Det var väl inte helt bra där i gränden,
men hela livet har jag haft det som mitt hem.

Som en övergiven katt kommer jag till Dig,
osäker på vad som är hemma,
osäker på vem jag kan lita på.
Vill du ha mig så som jag är?
Det var väl inte helt bra där i gränden.
Jag hoppas jag aldrig mer behöver vara utan Dig.

Som en övergiven katt har jag kommit till Dig,
så sakta växer min tillit,
så sakta blir Du mitt hem.
Det var aldrig bra där i gränden. 

Jag är Dig evigt tacksam för din utsträckta hand.
och att du väntade på mig.
Var skulle jag vara idag
om du inte varit här för mig?

Inspiration:

Ordspråksboken 3:5-6, Psaltaren 62:8-9, Matteusevangeliet 28:18-20, Första Korintierbrevet 13:4

Längtan efter tro

Jag längtade efter berömmelse,
att andra skulle känna mitt namn.

Jag längtade efter uppmärksamhet på jobbet,
att alla skulle komma och be mig om råd.

Jag längtade efter pengar,
att kunna skaffa den fina bilen.

Jag längtade efter kunskap,
att förstå hur allt fungerar.

Men så en dag ändrades allt. Från ingenstans föddes en ny längtan. En längtan jag aldrig känt förut. En längtan jag inte visste fanns. En längtan så intensiv att ingen annan längtan längre spelade någon roll.

Jag längtar… efter Ditt ord!

Jag vill i mitt inre bli smekt och tillrättavisad av Ditt ord. Jag vill fylla luften med sång som prisar Ditt ord. Jag vill lyssna till Ditt ord som en guide i livet!

Jag längtar… efter Ditt ord!

I Ditt ord finns inget av det jag tidigare längtat efter. Det jag tidigare längtat efter är inget jag längre längtar efter. Det jag nu längtar efter är inget jag tidigare längtat efter.

Men djupt där inne fanns nog längtan efter Ditt ord redan från början. Redan när jag syddes ihop broderades längtan efter Ditt ord in i varje stygn. Varje del av mig fick din längtan som sin livsnerv.

Men längtan väntade på att bli sedd.

Det enda som behövdes var trons glasögon. Det enda som kunde få mig att förstå detta var trons glasögon.  Utan tron glasögon var längtan en suddig ogripbar massa långt där framme.

Trons glasögon är början och slutet. Trons glasögon är livet och allt. Trons glasögon är Du i mitt hjärta.

Inspiration:

Johannesevangeliet 1:3
Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till.

Psaltaren 42:2-3
Som hjorten längtar till vattenbäckar, så längtar min själ efter dig, o Gud. Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När får jag komma och träda fram inför Guds ansikte?

Job 10:11
Du klädde mig med hud och kött och vävde mig samman av ben och senor.

Psaltaren 139:13
Du har skapat mina njurar , du vävde mig i moderlivet.

Första Petrusbrevet 2:2-3
Längta som nyfödda barn efter den rena andliga mjölken så att ni genom den växer upp till frälsning, när ni nu har smakat att Herren är god .

Uppenbarelseboken 22:13-14
Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. Saliga är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden.

Ut i världen

Det är tomt.
Ingentinget finns överallt.
Bakom mig, under mig, framför mig, runt mig.

Ingentinget sveper sig runt mig som en sval filt en varm sommarkväll.
Ingentinget är frid och trygghet eftersom inget kan göra mig illa.
I ingentinget är den ena sekunden den andra lik,
i ingentinget är allt stilla.

Genom ingentinget sveper en stilla vind.
Vinden smeker hela mig, runt kroppen och genom mitt inre.
I ingentinget finns bara jag och vinden.

Genom ingentinget viskar vinden, ”det är nu det börjar”.
Och vinden sträcker sin hand mot mig och säger:
-“Du är min skapelse. I min avbild är du gjord.
Det här är bara början.
Låt mitt ljus i dig visa dig vägen ut ur ingentinget
och in i min värld.”

Inspiration:

S:t Patricks bön

Första Moseboken 1:1-5
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord . Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet. Gud sade: ”Varde ljus!” Och det blev ljus. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton och det blev morgon, den första dagen.

Första Moseboken 1:26
Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, lika oss. De ska råda över havets fiskar och himlens fåglar, över boskapsdjuren och hela jorden och alla kräldjur som rör sig på jorden.”

Första Petrusbrevet 2:9-10
Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar , han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet.

Trygghet i tomheten

Myllret av folk glider sakta framåt genom stationen,
mot rulltrappan, upp för trappen, vidare mot utgången.
Alla kommer från nånstans, alla är på väg nånstans,
men just nu är alla här, i detta ögonblick.

Det går en rysning genom stationen,
en rysning som skvallrar om en Närvaro.
Som en pulserande livsnerv finns den där,
i allt, i alla, i mig, i de andra, i rummet, i alla, i allt.

Som en smula på tröjärmen
eller ett ögonblick av tanke,
så passerar Närvaron förbi i de flesta fall
utan att lämna spår.

Som en påminnelse om vår plats i det större
gör sig Närvaron påmind här och där.
I de flesta fall bara för ett ögonblick,
utan att lämna spår.

Men så bestämmer sig Närvaron för att haka sig kvar hos någon,
den bestämmer sig för att inte lämna just denna person.
Närvaron stannar och klänger sig fast,
den vägrar att släppa taget.

Närvaron blir till en nära vän
som allt oftare påminner om det som är större än oss.
Närvaron blir till en nära vän
som ger en mening och ett syfte, en trygghet i tomheten.

Inspiration:

Psaltaren 23:1-4
En psalm av David. Herren är min herde, mig ska inget fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav , de tröstar mig.

Första Kungaboken 18:41-46
Elia sade till Ahab: ”Bryt upp, ät och drick, för jag hör suset av regn.” Då reste sig Ahab upp för att äta och dricka. Men Elia steg upp på Karmels topp och böjde sig ner mot marken med ansiktet mellan knäna. Han sade till sin tjänare: ”Gå upp och se ut mot havet!” Han gick då upp och såg ut över havet, men sade: ”Jag ser ingenting.” Sju gånger sade han till honom att gå tillbaka. När han kom dit sjunde gången, sade han: ”Se, ett litet moln som en manshand stiger upp ur havet.” Då sade han: ”Gå och säg till Ahab: Spänn för och far ner, så att inte regnet håller dig kvar.” I ett nu blev himlen mörk av moln och storm, och ett kraftigt regn föll. Och Ahab steg upp i sin vagn och for till Jisreel . Men Herrens hand hade kommit över Elia, så att han band upp sina kläder och sprang framför Ahab ända till Jisreel.

Johannesevangeliet 15:1-8
Jag är den sanna vinstocken, och min Far är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt. Ni är redan nu rena i kraft av ordet som jag har talat till er. Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra. Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och vissnar. Sådana grenar samlar man ihop och kastar i elden, och de bränns upp. Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni ska få det. Min Far förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.

Som en blomma

Ett skott här, ett skott där, äppelträdets grenar blir fulla med skott.
Alla skotten är förväntansfulla, alla väntar på sin tur.

Vårsolen kommer och värmer skotten,
växandet tar fart i vårsolen, alla skotten sätter fart.

Skotten växer till sig och skönheten inuti knackar på väggen.
Skönheten spränger väggarna och ut kommer en blomma.
Skott på skott följer och blommorna blir allt fler.

Blommorna exploderar i antal och trädet lyser i all sin prakt.
Trädets blommor skiner ikapp, den ena vackrare än den andra.

Men alla blommor förblir inte lika.
Vissa blommor väljs ut och blir befruktade av ett bi.
Vissa blommor får en uppgift.

Blommorna lever sitt liv och börjar sloka efter ett tag.
Slokandet tilltar och bladen lossnar,
efter ett tag ligger alla bladen döda på marken.

Efter att bladen lämnat trädet finns bara rester av blommor kvar.
Men alla rester är inte lika.
Vissa rester bär på ett löfte om en fortsättning.

De utvalda får en chans efter den första döden.
De utvalda får en chans till ett nytt liv.
De utvalda får en chans att bära trädets frukt.

Trädet bär frukter av alla de slag.
Vissa frukter trillar av i ett tidigt stadium.
Vissa frukter tar sig bra i början men stannar sedan av.
Vissa frukter blir stora och saftiga i smaken.
Vissa frukter blir mindre och syrligare i smaken.
Vissa frukter växer så det knakar och blir till juveler i trädet.
Alla är de frukter på trädet.

Gud,
Forma mig till det du behöver.
Hjälp mig att få mina frukter att växa.
Jag ska ta hand om dem så bra jag kan.

Inspiration:

Johannesevangeliet 15:1-5
Jag är den sanna vinstocken, och min Far är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt. Ni är redan nu rena i kraft av ordet som jag har talat till er. Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra.