Jag längtade efter berömmelse,
att andra skulle känna mitt namn.
Jag längtade efter uppmärksamhet på jobbet,
att alla skulle komma och be mig om råd.
Jag längtade efter pengar,
att kunna skaffa den fina bilen.
Jag längtade efter kunskap,
att förstå hur allt fungerar.
Men så en dag ändrades allt. Från ingenstans föddes en ny längtan. En längtan jag aldrig känt förut. En längtan jag inte visste fanns. En längtan så intensiv att ingen annan längtan längre spelade någon roll.
Jag längtar… efter Ditt ord!
Jag vill i mitt inre bli smekt och tillrättavisad av Ditt ord. Jag vill fylla luften med sång som prisar Ditt ord. Jag vill lyssna till Ditt ord som en guide i livet!
Jag längtar… efter Ditt ord!
I Ditt ord finns inget av det jag tidigare längtat efter. Det jag tidigare längtat efter är inget jag längre längtar efter. Det jag nu längtar efter är inget jag tidigare längtat efter.
Men djupt där inne fanns nog längtan efter Ditt ord redan från början. Redan när jag syddes ihop broderades längtan efter Ditt ord in i varje stygn. Varje del av mig fick din längtan som sin livsnerv.
Men längtan väntade på att bli sedd.
Det enda som behövdes var trons glasögon. Det enda som kunde få mig att förstå detta var trons glasögon. Utan tron glasögon var längtan en suddig ogripbar massa långt där framme.
Trons glasögon är början och slutet. Trons glasögon är livet och allt. Trons glasögon är Du i mitt hjärta.
Inspiration:
Johannesevangeliet 1:3
Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till.
Psaltaren 42:2-3
Som hjorten längtar till vattenbäckar, så längtar min själ efter dig, o Gud. Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När får jag komma och träda fram inför Guds ansikte?
Job 10:11
Du klädde mig med hud och kött och vävde mig samman av ben och senor.
Psaltaren 139:13
Du har skapat mina njurar , du vävde mig i moderlivet.
Första Petrusbrevet 2:2-3
Längta som nyfödda barn efter den rena andliga mjölken så att ni genom den växer upp till frälsning, när ni nu har smakat att Herren är god .
Uppenbarelseboken 22:13-14
Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. Saliga är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden.