Personliga ord
Orden kommer till mig utan förvarning. Oftast efter morgonläsning av bibeln. Plötsligt är de bara där och vill komma ut. Jag skriver ner dem som de kommer. Ingen tanke, ingen reflektion, bara ord. Jag ordnar upp meningarna i vettig följd, kanske byter ut nåt ord för tydlighetens skull. Men det är allt. Förnimmelse av ord, direkt nerskrivet.
Citat markerade med ”SFB”: © Svenska Folkbibeln, se http://www.folkbibeln.se.
Övriga citat: © Svenska Bibelsälskapet, se http://www.bibeln.se
Blott ett kors
Jag ser ut genom fönstret från mitt nya hem.
Där ute på gatan lever livet som det gjorde förr när jag var där.
Där ute pågår samma saker som där alltid gjort.
Men där ute är inte längre mitt hem.
Jag ser mitt nya hem,
mitt nya hem som inte liknar något jag sett tidigare.
Där ute pågår sökandet efter nästa lockelse,
här inne råder frid och lugn.
Jag ser andra kika in genom mitt fönster,
deras ansikten är skeptiska, de suckar och går vidare.
”En gång var han som oss,
men nu är hela hans liv
blott ett kors”.
Galaterbrevet 6:14-15
Jesaja 55:2-3
Jesaja 61:6
Närhet
Din andedräkt får mina nackhår att resa sig,
din närhet skakar om mig i en rysning.
Du är med mig, i mig, omkring mig.
I allt jag gör är du med
i allt jag tänker är du med,
i allt jag åtrår är du med.
Din närvaro formar min åtrå,
din närvaro formar min tanke,
din närvaro formar mitt handlande.
Jag ser världen genom Dina ögon,
jag hör världen genom Dina öron,
jag känner världen genom Din kropp.
Du finns i allt jag ser,
du finns i allt jag hör,
du finns i all jag känner.
Fri från mig själv
Jag är på väg dit jag brukar gå på fredagar.
Jag går dit på mitt vanliga sätt,
lunkar fram steg för steg.
Men så känner jag hur stegen lättar,
jag känner hur fötterna lämnar marken så sakta,
jag känner hur jag börjar sväva fram
Jag ser mig tillbaka och där ser jag min kropp gå,
mitt gamla jag,
mitt gamla jag där inte jag längre är.
Jag svävar iväg
jag känner mig ny
jag känner mig som född igen!
Tack Gud för att du hört min bön
och visat mig ett tecken.
Nu är tiden kommen!
Nu är jag fri ifrån mig själv,
fri ifrån den jag alltid har varit,
fri från den jag aldrig kunde bli.
Nu är jag fri att överge mig själv till dig,
jag kommer här som den jag är
och nu spelar inget annat någon roll längre!
Stormen sliter mig i bitar
Det blåser och jag ramlar omkull,
jag reser mig upp och går tillbaka.
Det blåser upp ännu mer,
jag ramlar omkull och rullar iväg
men jag finner krypandes min väg tillbaka.
Stormen ryter med full kraft,
jag håller mig krampaktigt kvar.
Varför inte bara släppa taget och driva med?
Nu struntar jag i allt, nu låter jag mig dras med i stormen?
Nej det kan jag ju inte,
mitt hem är ju här hos Dig!
Det är här jag ska vara.
Det är här det enda finns jag verkligen kan lita på!
Mitt i stormen blir mitt grepp som hårdast.
När vinden sliter i mig som värst
kämpar jag som mest intensivt.
En gång for jag som ett löv för vinden,
en gång kunde minsta vindpust sänka mig,
en gång hade jag inget som var värt att hålla i.
Men nu väntar segerkransen där borta på mig.
Ju starkare stormen blir, desto starkare blir min övertygelse.
Ju starkare stormen blir, desto tydligare blir det var mitt hem är.
Jag känner dina ord verka genom mig,
de bygger upp en styrka i stormen,
de banar en väg så jag kan se genom den.
Där efter vägen finns det som kommer efter stormen,
jag klamrar mig fast vid dig och följer dig
den vägen du går.
Inspiration:
Romarbrevet 5:3-5
Men inte bara det, vi gläder oss också mitt i våra lidanden, för vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp. Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss.
Efesierbrevet 6:13-20
Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och stå upprätt när ni fullgjort allt. Stå alltså fasta, med sanningen som bälte runt höfterna och klädda i rättfärdighetens pansar. Bär som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. Ta dessutom trons sköld, med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. Ta emot frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord. Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden. Var därför vakna och håll ut i bön för alla de heliga. Be också för mig, att ordet ges mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt förkunnar evangeliets hemlighet för vilket jag är en ambassadör i bojor. Be att jag talar så öppet och fritt som jag bör.
Oförsiktiga steg
När jag glömmer vem jag är
då ropar du på mig.
När jag glömmer vad jag ska göra
då ropar du på mig.
När jag glömmer vart jag är på väg
då ropar du på mig.
När jag glömmer vem du är
då ropar du på mig.
Ditt rop får mitt blod att isas.
Ditt rop får min själ att darra.
Ditt rop får mig att knäckas av oro.
Ditt rop ekar i tomheten.
Mina steg har tagit fel riktning
och där jag är har jag tappat bort dig.
Mina steg har tagit fel riktning
och jag har lånat ut mig själv till världen igen.
Min Gud visa dig för mig!
Min Gud se mig där jag är!
Min Gud, jag ber dig på min bara knän
visa mig vägen tillbaka till Dig!
Du hör min bön och mitt blod tinar.
Du hör min bön och jag slutar darra.
Du hör min bön och oro blir till frid.
Din röst är inom mig.
Inspiration:
Psaltaren 25:4-5
Herre , visa mig dina vägar, lär mig dina stigar. Led mig i din sanning och lär mig, för du är min frälsnings Gud, på dig hoppas jag alltid.
Blott ett kors
Jag ser ut genom fönstret från mitt nya hem.
Där ute på gatan lever livet som det gjorde förr när jag var där.
Där ute pågår samma saker som där alltid gjort.
Men där ute är inte längre mitt hem.
Jag ser mitt nya hem,
mitt nya hem som inte liknar något jag sett tidigare.
Där ute pågår sökandet efter nästa lockelse,
här inne råder frid och lugn.
Jag ser andra kika in genom mitt fönster,
deras ansikten är skeptiska, de suckar och går vidare.
”En gång var han som oss,
men nu är hela hans liv
blott ett kors”.
Inspiration:
Som en vilsen katt
Här i gränden är jag hemma.
Här hittar jag min mat,
här är de andra jag känner.
Det är väl inte helt bra här i gränden,
men det är hemma.
Där finns en utsträckt hand.
Där finns värme och en mjuk bädd,
men där känner jag ingen.
Det är väl inte helt bra här i gränden,
men det är hemma.
Där finns någon som vill ta hand om mig,
Där finns löfte om ett evigt hem,
men det är helt obekant.
Det är väl inte helt bra här i gränden,
men det är hemma.
Jag vill så gärna göra det där till mitt hem.
Där finns det evigt goda,
men då måste jag lämna gränden bakom mig.
Det är väl inte helt bra här i gränden,
så kanske jag ska ta ett steg mot det där ändå?
Som en övergiven katt kommer jag till Dig,
blöt och ruffsig i pälsen,
illa tilltygad av livet i gränden.
Vill du ha mig så som jag är?Det var väl inte helt bra där i gränden,
men hela livet har jag haft det som mitt hem.
Som en övergiven katt kommer jag till Dig,
osäker på vad som är hemma,
osäker på vem jag kan lita på.
Vill du ha mig så som jag är?
Det var väl inte helt bra där i gränden.
Jag hoppas jag aldrig mer behöver vara utan Dig.
Som en övergiven katt har jag kommit till Dig,
så sakta växer min tillit,
så sakta blir Du mitt hem.
Det var aldrig bra där i gränden.
Jag är Dig evigt tacksam för din utsträckta hand.
och att du väntade på mig.
Var skulle jag vara idag
om du inte varit här för mig?
Inspiration:
Ordspråksboken 3:5-6, Psaltaren 62:8-9, Matteusevangeliet 28:18-20, Första Korintierbrevet 13:4
Den största skräcken
Jag vaknar en morgon
och du är inte här.
Vart har du tagit vägen,
varför har du lämnat mig?
Du var mitt liv,
du var min styrka,
du var mitt allt,
vad ska jag nu göra
när du inte är här?
De sa du var någon annan,
de sa du en annan väg tog.
De sa vårt hopp är för stort,
de sa att vi inte ska glädja oss.
Mitt hjärta gråter,
jag vet ju att du var här.
Min gråt går inte att stilla,
jag vet ju att du var överallt.
Mitt hjärta gråter,
jag vet ju att du fanns i allt.
Min gråt går inte att stilla,
för jag vet ju att du var mitt allt.
Men i morgonens första ljus
hämtar jag andan.
I de första strålarna
stillar sig min gråt.
I tystnaden kommer en vind
och torkar min kind,
I tystnaden är Du tillbaka
och säger ”var inte rädd, lita på mig!”
I tystnaden stillar sig oron
vinden lugnar sig.
Du torkar min kind,
och säger ”följ mig!”
Inspiration:
Surah An-Nisa 4:157-158 Det var inte Jesus de korsfäste.
Surah An-Nisa 4:171, Surah Al-Maidah 5:72, Jesus var bara Guds sändebud