Vilse

Villrådig, ingen riktning.

Citat markerade med ”SFB”: © Svenska Folkbibeln, se http://www.folkbibeln.se.
Övriga citat: © Svenska Bibelsälskapet, se http://www.bibeln.se

Pådriven

Världen ropar efter mig,
världen vill locka mig på sin väg.
Människor ropar efter mig,
människor vill att jag ska följa deras väg.
Min inre röst ropar efter mig,
den vill att jag ska gå min egen väg.

Jag har provat att finna min egen väg och sätta min egen vilja främst.
Jag har försökt haka på trender och saker som andra gör.
Jag har försökt passa in i världen runtomkring.
Men vad jag än gjort så har det skavt som en fot i fel sko.

Men så en gnistrande vinternatt fick jag en doft av oändligheten,
stjärnhimlen vittnade om något som är större än mig,
stjärnhimlen vittnade om något som är större än andra,
stjärnhimlen vittnade om något som är större än världen.

Doften blev en påminnelse om vad jag ännu inte vet,
doften blev ett löfte om att det finns något bättre.

Men under lång tid förblev doften inte mer än så.

Men så när allt verkade hopplöst fick jag en knuff i en obekant riktning.
Ett Ord vittnade om en väg som inte är av denna värld.
När mörkret såg ut att sluta sig runt mig öppnades himlen till en befrielse,
jag fick äntligen bli befriad från bojorna som hållit mig fången.

Jag kastar mina bojor och springer ut i Din skapelse,
Ja Gud, här är jag, nu kan jag äntligen börja leva!
I befrielsen från världen, andra och mig själv
kan jag äntligen börja bli den jag sedan begynnelsen var tänkt att bli!
I befrielsen från världen, andra och mig själv
kan jag äntligen börja göra det jag är skapad till att göra!

Tack Gud för att du öppnat mina ögon,
tack Gud för att du genom din nåd har befriat mig.

Men jag ber dig att ha tålamod med mig,
ha tålamod med mig medans jag tvättar bort all smuts jag samlat på mig under mitt liv.

I Jesu namn,
Amen.

Inspiration:

Psaltaren 139:16
Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem hade kommit. (SFB)

Filipperbrevet 1:6
Och jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det till Kristi Jesu dag. (SFB)

Filipperbrevet 3:13-14
Bröder, jag menar inte att jag har gripit det än. Men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus. (SFB)

Apostlagärningarna 26:14
Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som sade till mig på hebreiska: Saul! Saul! Varför förföljer du mig? Det blir hårt för dig att sparka mot udden. (SFB)

En kil mellan två världar

Ljuset strålar på ena sidan
det uppenbarar sanningen i allt.
Mörkret breder ut sig på andra sidan,
det döljer det som ska hållas hemligt.

Mellan ljuset och mörkret körs en kil ner,
kilen spräcker tillvaron i två oförenliga delar.
Ena delen lever i Guds ljus,
den andra delen i frånvaron av Guds ljus.

Rakt genom allt skjuts en kil ner,
det blir en spricka som sliter saker itu.
En spricka mellan Guds närvaro på ena sidan
och Guds frånvaro på den andra sidan.

Sprickan delar min tillvaro i två delar,
sprickan delar mig i två delar.
Sprickan delar allt runtomkring mig i två delar,
sprickan delar allt inuti mig i två delar.

Ena stunden är jag på den mörka sidan
och gör som jag alltid gjort.
Nästa stund är jag på den ljusa sidan
och ser med fasa på vad jag nyss gjorde.

Ena stunden är jag hos dem jag alltid varit hos,
i nästa stund är allt det bekanta på andra sidan sprickan.
Ena stunden är banden till det välkända starka,
i nästa stund är banden avslitna.

Hur ska jag fortsätta leva med denna spricka?
Hur ska jag fortsätta leva med alla band som slits av?
Vissa band var ytliga och svaga och glöms fort,
men vissa var djupa och starka och lämnar mig blödande.

Gud,
Är detta mitt kors jag måste bära?
Hur djup kommer sprickan att bli?
Vad ska jag säga till dem som blir kvar på andra sidan?
Eller kommer de att följa mig?

Inspiration:

Matteusevangeliet 10:34-39
Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit för att sända fred, utan svärd. Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor , och var och en får sin familj till fiender. Den som älskar far eller mor mer än mig är inte värdig mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig är inte värdig mig. Den som inte tar sitt kors och följer mig är inte värdig mig. Den som finner sitt liv ska mista det, och den som mister sitt liv för min skull ska finna det.

Lukasevangeliet 12:49-53
Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och vad jag önskar att den redan var tänd. Men jag har ett dop att genomgå, och hur våndas jag inte tills det är fullbordat! Tror ni att jag har kommit för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag er, inte fred utan splittring. Från och med nu ska fem i samma familj vara splittrade: tre mot två och två mot tre, far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor.

Lukasevangeliet 9:23-26
Sedan sade han till alla: ”Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han ska rädda det. För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men mister sig själv eller går förlorad? Den som skäms för mig och mina ord, honom ska Människosonen skämmas för när han kommer i sin och Faderns och de heliga änglarnas härlighet.”

Dimman

Dimman tätnar för varje dag,
sikten blir allt sämre
Marken tappar sin bärande förmåga,
mina fötter sjunker djupt ner i dyn.

Runt omkring mig rusar människor fram,
deras fötter bär dem bekymmerslöst framåt.
Min fart framåt har helt kommit av sig,
mina fötter kan knappt röra sig.

Vägen framåt ser allt sämre ut,
den väg jag gått är inte vad den varit.
Den väg som sett så lovande ut
är nu en snårig stig som inte vill att jag fortsätter.

Hur länge ska jag fortsätta på denna väg?
När ska jag sluta kämpa vidare?
Ska jag fortsätta trots allt?
Eller har tiden kommit för att finna en ny väg?

Kanske är tiden kommen för att vänta?
Kanske är tiden kommen för att lyssna?
Herre, här är jag nu i Din närvaro,
här är jag nu och den helige Ande är här i mig.

I rörelse finns fart för att stå emot vindbyar,
i stillhet finns inget försvar
Farten är ett skydd mot omgivningen,
i stillhet är jag sårbar från alla håll.

Men i rörelse kan saker hända för fort,
I stillhet finns tid till eftertanke.
I rörelse virvlar allt omkring och blir grumligt,
i stillhet sjunker gruset till botten och allt blir klarare.

Herre,
Jag tackar dig för denna morgon,
jag tackar dig för att jag får ännu en dag.
Men denna dag är i stillhet,
denna dag är i väntan.

Ordspråksboken 3:5-6
Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. Räkna med honom på alla dina vägar, så ska han jämna dina stigar. (SFB)

Matteusevangeliet 14:28-31
Petrus svarade: ”Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet.” Han sade: ”Kom!” Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: ”Herre, rädda mig!” Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: ”Så lite tro du har! Varför tvivlade du?” (SFB)

Psalm 762

Rädda mig från mig själv

I mitt liv har jag alltid satt yttersta tilliten till mig själv,
i mitt liv har alltid yttersta vägledningen kommit från mig själv,
i mitt liv har alltid jag själv varit den yttersta räddningen.

Vid vägens ände fasar jag över fortsättningen,
jag ser inte vart jag ska gå,
jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Men där vid vägs ände fann jag Dig,
Du fanns där och du ville visa mig vägen,
Du fanns där och du ville lyssna till min bön om räddning.

I min bön lyssnar du,
i min bön finns din mjuka hand,
”be och jag ska lyssna, be och jag ska leda dig rätt”.

Gud,

Världen är farlig och frestar till onda saker,
onda människor är farliga och frestar till onda saker,
men farligast är jag själv, ingen frestar mig som jag själv.

Rädda mig från världen,
rädda mig från onda människor,
men rädda mig framför allt från mig själv.

I din nåd finns ro och vila,
i din nåd finns tröst och vägledning,
i din nåd finns allt jag behöver för att leva som Du har skapat mig.

Inspiration:

Psaltaren 142:6

Jag ropar till dig, Herre, jag säger: Du är min tillflykt, min lott i de levandes land. (SFB)

Psaltaren 143:2

Gå inte till doms med din tjänare, för ingen levande är rättfärdig inför dig. (SFB)

Psaltaren 143:8 

Låt mig möta din nåd på morgonen, för jag litar på dig. Visa mig den väg jag ska gå, för jag lyfter min själ till dig. (SFB)

Psaltaren 23:4

Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig. (SFB)

Första Moseboken 1:27

Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. (SFB)

Som en fot i fel sko

Som en fot i fel sko
blev jag född in i detta liv.
Det skav och det sved,
alltid var världen till besvär.

Alla mina försök att passa in
blev till skavsår.
Alla mina försök att bli som andra
blev till blåmärken.

Men så en dag gav en del av skon vika,
en vass kant sprack till en ljusglimt.
I ljusglimten såg jag ett hopp,
i hoppet fanns ett löfte om en bättre väg.

Steg för steg tappar skon sitt grepp om mig,
för varje dag som går vittrar dess tvång sakta bort.
Skon som förr var min tvångströja,
blir allt mer ledig och följsam.

När skon blir följsam
kan jag med lätthet gå genom livet.
När skon inte bara skaver
kan mitt liv bli till glädje för andra.

Gud,
jag tackar dig för att jag fått uppleva skillnaden,
skillnaden mellan att vandra i mörkret och att vandra i ljuset.
Om jag inte hade vandrat i mörkret,
hur skulle jag då sett ljuset?

Inspiration:

Psaltaren‬ ‭58:4-6‬‬‬

De gudlösa är avfälliga från födseln, lögnarna far vilse ända från moderlivet. De har gift som ormens gift, de liknar en döv huggorm som stänger sitt öra och inte hör ormtjusaren, den skicklige besvärjaren. (SFB)

‭‭Matteusevangeliet‬ ‭5:43-45

Ni har hört att det är sagt: Du ska älska din nästa och hata din fiende. Jag säger er: Älska era fiender och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Fars barn, för han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. (SFB)

‭‭Romarbrevet‬ ‭12:19‬

Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: Min är hämnden, jag ska utkräva den, säger Herren. (SFB)