Dimman tätnar för varje dag,
sikten blir allt sämre
Marken tappar sin bärande förmåga,
mina fötter sjunker djupt ner i dyn.
Runt omkring mig rusar människor fram,
deras fötter bär dem bekymmerslöst framåt.
Min fart framåt har helt kommit av sig,
mina fötter kan knappt röra sig.
Vägen framåt ser allt sämre ut,
den väg jag gått är inte vad den varit.
Den väg som sett så lovande ut
är nu en snårig stig som inte vill att jag fortsätter.
Hur länge ska jag fortsätta på denna väg?
När ska jag sluta kämpa vidare?
Ska jag fortsätta trots allt?
Eller har tiden kommit för att finna en ny väg?
Kanske är tiden kommen för att vänta?
Kanske är tiden kommen för att lyssna?
Herre, här är jag nu i Din närvaro,
här är jag nu och den helige Ande är här i mig.
I rörelse finns fart för att stå emot vindbyar,
i stillhet finns inget försvar
Farten är ett skydd mot omgivningen,
i stillhet är jag sårbar från alla håll.
Men i rörelse kan saker hända för fort,
I stillhet finns tid till eftertanke.
I rörelse virvlar allt omkring och blir grumligt,
i stillhet sjunker gruset till botten och allt blir klarare.
Herre,
Jag tackar dig för denna morgon,
jag tackar dig för att jag får ännu en dag.
Men denna dag är i stillhet,
denna dag är i väntan.
Ordspråksboken 3:5-6
Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. Räkna med honom på alla dina vägar, så ska han jämna dina stigar. (SFB)
Matteusevangeliet 14:28-31
Petrus svarade: ”Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet.” Han sade: ”Kom!” Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: ”Herre, rädda mig!” Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: ”Så lite tro du har! Varför tvivlade du?” (SFB)