Pilgrim

Att göra vägval, tilltro till den rätta vägen.

Citat markerade med ”SFB”: © Svenska Folkbibeln, se http://www.folkbibeln.se.
Övriga citat: © Svenska Bibelsälskapet, se http://www.bibeln.se

Fastetid

Till vinet har jag flytt, till det älskade ruset har jag dragits.
Men nu flyr jag till Dig, att vara i ditt rike är mitt nya rus.

Inspiration:

Psaltaren 31:2
Till dig, Herre , tar jag min tillflykt. Låt mig aldrig behöva skämmas, rädda mig i din rättfärdighet.

Matteusevangeliet 4:4
Jesus svarade: ”Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun .”

Matteusevangeliet 6:13
Och för oss inte in i frestelse, utan fräls oss från det onda .

Hebreerbrevet 13:20-21
Fridens Gud har i kraft av ett evigt förbunds blod fört fårens store herde, vår Herre Jesus, upp från de döda. Må han fullkomna er i allt gott så att ni gör hans vilja, och må han verka i oss det som behagar honom genom Jesus Kristus. Hans är äran i evigheters evighet. Amen.

Ett öppnat hjärta

Många år har jag bankat på dörren för att komma ut,
men dörren har alltid varit stängd.

Jag har tagit steg åt olika håll för att pröva olika vägar,
men alltid har jag kommit fram till den stängda dörren.

Alla vägar jag prövat har sett lovande ut,
men alla har de slutat i en återvändsgränd.

En dag som alla andra provade jag en ny väg,
men denna väg slutade inte som alla andra.

Denna dag kom jag som alltid fram till en dörr,
men denna dörr stod nu öppen för mig.

Genom dörren kom en frisk vind av Ordet,
och Ordet stormade rakt in i mitt hjärta.

Jag tog steg mot ljuset som strålade genom dörren,
och berusad av Herrens Ord vandrade jag ut.

Inspiration:

Apostlagärningarna 16:14
En av dem som lyssnade hette Lydia. Hon handlade med purpurtyger och var från staden Tyatira, och hon hörde till dem som vördade Gud. Herren öppnade hennes hjärta så att hon tog till sig det som Paulus predikade. (SFB)

Johannesevangeliet 1:1-5
I begynnelsen var Ordet , och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. (SFB)

Första Moseboken 1:1-4
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord . Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet. Gud sade: ”Varde ljus!” Och det blev ljus. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. (SFB)

Vägvalet

Morpheus : This is your last chance. After this, there is no turning back. You take the blue pill – the story ends, you wake up in your bed and believe whatever you want to believe. You take the red pill – you stay in Wonderland and I show you how deep the rabbit-hole goes.

Filmen ”Matrix”

En dag på min vandring just ingenstans
mötte jag Dig.
Jag visste inte riktigt vem du var,
men jag anade starkt att mötet var viktigt.

I vårt möte fick jag ett erbjudande,
ett erbjudande om ett val mellan två vägar.
Du sa att de var ett viktigt val,
ett val mellan liv och död.

Jag vill ge dig min frid sa Du,
”Om du tror på Mig ska jag skänka dig min frid.”
Jag vill ge dig ett evigt liv sa Du,
”Om du tror på mig ska jag ge dig ett evigt liv och jag ska jag torka dina tårar.”

Men, sa du, det kommer inte alltid att vara lätt,
”Jag kommer som svärdet mitt i tillvaron.
Vissa kommer att vara med dig,
men andra kommer att vända sig mot dig.”

Det du gör idag kommer att tappa sin mening,
men det du finner istället kommer att ge hela ditt liv mening.
Kampen mellan det gamla och det nya kommer att vara svår,
mellan det som var och det som är på väg att bli.

När jag som ung såg din närvaro i stjärnhimlen
förstod jag var jag har mitt hem.
Valet gjorde jag egentligen för mycket länge sedan,
men då var jag inte redo att vandra vägen.

Mitt i världens oreda finner jag nu frid i Din närvaro,
i löftet om en evighet finns ett hopp.
För varje hot i omgivningen
tar jag ett steg närmare Dig.

Det gamla som min omgivning finner glädje i tappar sin mening,
det som är på väg att bli får dem att sucka djupt.
I julförberedelsen är gråten nära,
svärdet skär djupt mellan oss.

Slöjan har fallit,
jag har vaknat ur min dröm.
Det här är världen som den faktiskt är,
i all sin nakenhet.

Gud,
Du har väckt mig ur min dröm för att se världen som den är,
Du är mitt röda piller som öppnar vägen och leder mig rätt,
Du är min lins som får mig att se klart i vardagen.

Inspiration:

En kil mellan två världar

Matteusevangeliet 10:34-36
Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit för att sända fred, utan svärd. Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor , och var och en får sin familj till fiender. (SFB)

Matteusevangeliet 11:28-30
Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda är lätt. (SFB)

Uppenbarelseboken 21:4
Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta. (SFB)

Efesierbrevet 5:14
”Vakna, du som sover. Stå upp från de döda, och Kristus ska lysa över dig.” (SFB)

Tiden före och tiden efter

I tiden före var min drivkraft att göra det som var bra för i första hand mig själv, det som gav mig glädje utan speciell hänsyn till andra, det som jag tjänade på gentemot andra. Att vissa saker inte var så bra att göra spelade mindre roll, i alla fall så länge ingen såg vad jag gjorde. Det kunde till och med vara så att det var extra roligt att göra en sak just därför att den ansågs vara lite fel.[1] Lite extra krydda i livet kanske, för att se vad jag kunde komma undan med. Jag ville ofta köra bil för fort och risken för upptäckt var ganska liten. Om jag kom genom kassan med en sak jag glömt betalat så hade jag sparat lite pengar. Om jag kunde smita en stund från jobbet utan att bli sedd så hade jag fått lite ledig tid. Och om jag kunde skriva ett inlägg på Facebook som retade upp folk så där lite lagom så var det en fröjd för stunden.

I tiden efter är inte min drivkraft alls densamma längre. Det som är bra för i första hand mig själv, det som ger mig glädje och det jag tjänar på är inte längre det jag söker efter. Och det som anses som fel har helt tappat sin tjusning.[2] Det som jag förr sökte mig till söker jag mig nu bort ifrån. Jag vill köra lugnt i trafiken oavsett om det finns fartkontroller eller inte, kommer jag genom kassan med en obetald vara så går jag tillbaka och betalar för den, jobbtiden den ägs av den som betalar min lön och att skriva saker enbart för att reta upp andra är helt otänkbart.

I tiden före var risken för upptäckt väldigt viktig. En förutsättning för att göra det som är fel är att risken för upptäckt måste vara liten. På väg mot tiden efter förstod jag att Gud ser allt jag gör, att allt är synligt för Gud. Att hoppas på att undgå upptäckt blev inte längre en möjlighet. Men nu i tiden efter tänker jag att det är ju inte upptäckten som spelar roll, det är ju att göra det som är bra och rätt som är viktigt, det är där drivkraften finns.

I tiden efter är viljan att göra rätt och bra som en relation till en förälder som jag håller av väldigt mycket. Jag vill inte gå emot den föräldern.[3] Inte för att föräldern ser vad jag gör eller inte, utan för att den personen helt enkelt inte tycker om att jag gör så och då låter jag bli för jag vill inte att den personen ska bli besviken på mig. Och då spelar det ingen roll om den personen ser vad jag gör eller inte, det spelar ingen roll om personen någonsin kommer att få veta vad jag gör utan det är just min vetskap att den personen tycker att en sak är fel som får mig att låta bli.

I tiden efter är det kärleken till Gud som styr vad jag gör.[4] Kärleken till Gud får mig att söka efter Guds vilja och försöka förstå den och följa den. Kärleken till Gud blir den relation som är min följeslagare nu och för evigt.

Inspiration:

[1] Johannes 3:19, Efesierbrevet 2:1-3
[2] Efesierbrevet 2:8-10
[3] Efeseirbrevet 4:30
[4] Johannes 8:29

Dimman

Dimman tätnar för varje dag,
sikten blir allt sämre
Marken tappar sin bärande förmåga,
mina fötter sjunker djupt ner i dyn.

Runt omkring mig rusar människor fram,
deras fötter bär dem bekymmerslöst framåt.
Min fart framåt har helt kommit av sig,
mina fötter kan knappt röra sig.

Vägen framåt ser allt sämre ut,
den väg jag gått är inte vad den varit.
Den väg som sett så lovande ut
är nu en snårig stig som inte vill att jag fortsätter.

Hur länge ska jag fortsätta på denna väg?
När ska jag sluta kämpa vidare?
Ska jag fortsätta trots allt?
Eller har tiden kommit för att finna en ny väg?

Kanske är tiden kommen för att vänta?
Kanske är tiden kommen för att lyssna?
Herre, här är jag nu i Din närvaro,
här är jag nu och den helige Ande är här i mig.

I rörelse finns fart för att stå emot vindbyar,
i stillhet finns inget försvar
Farten är ett skydd mot omgivningen,
i stillhet är jag sårbar från alla håll.

Men i rörelse kan saker hända för fort,
I stillhet finns tid till eftertanke.
I rörelse virvlar allt omkring och blir grumligt,
i stillhet sjunker gruset till botten och allt blir klarare.

Herre,
Jag tackar dig för denna morgon,
jag tackar dig för att jag får ännu en dag.
Men denna dag är i stillhet,
denna dag är i väntan.

Ordspråksboken 3:5-6
Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. Räkna med honom på alla dina vägar, så ska han jämna dina stigar. (SFB)

Matteusevangeliet 14:28-31
Petrus svarade: ”Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet.” Han sade: ”Kom!” Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: ”Herre, rädda mig!” Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: ”Så lite tro du har! Varför tvivlade du?” (SFB)

Psalm 762