Blogg
Dimman
Dimman tätnar för varje dag,
sikten blir allt sämre
Marken tappar sin bärande förmåga,
mina fötter sjunker djupt ner i dyn.
Runt omkring mig rusar människor fram,
deras fötter bär dem bekymmerslöst framåt.
Min fart framåt har helt kommit av sig,
mina fötter kan knappt röra sig.
Vägen framåt ser allt sämre ut,
den väg jag gått är inte vad den varit.
Den väg som sett så lovande ut
är nu en snårig stig som inte vill att jag fortsätter.
Hur länge ska jag fortsätta på denna väg?
När ska jag sluta kämpa vidare?
Ska jag fortsätta trots allt?
Eller har tiden kommit för att finna en ny väg?
Kanske är tiden kommen för att vänta?
Kanske är tiden kommen för att lyssna?
Herre, här är jag nu i Din närvaro,
här är jag nu och den helige Ande är här i mig.
I rörelse finns fart för att stå emot vindbyar,
i stillhet finns inget försvar
Farten är ett skydd mot omgivningen,
i stillhet är jag sårbar från alla håll.
Men i rörelse kan saker hända för fort,
I stillhet finns tid till eftertanke.
I rörelse virvlar allt omkring och blir grumligt,
i stillhet sjunker gruset till botten och allt blir klarare.
Herre,
Jag tackar dig för denna morgon,
jag tackar dig för att jag får ännu en dag.
Men denna dag är i stillhet,
denna dag är i väntan.
Ordspråksboken 3:5-6
Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. Räkna med honom på alla dina vägar, så ska han jämna dina stigar. (SFB)
Matteusevangeliet 14:28-31
Petrus svarade: ”Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet.” Han sade: ”Kom!” Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: ”Herre, rädda mig!” Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: ”Så lite tro du har! Varför tvivlade du?” (SFB)
Du sträcker ut din hand
Du sträcker ut din hand mot mig
men jag tvekar.
Att ta emot din hand är att ta emot Dig
men också att säga nej till annat.
Jag ser din hand sträckas ut mot mig
men jag tvekar.
Där jag är nu finns det som alltid funnits,
det som finns hos dig är obekant.
Jag ser din hand sträckas ut mot mig
men jag tvekar.
Ditt löfte kräver en tro på det som inte kan ses.
det som finns hos mig är redan känt.
Jag ser din hand sträckas ut mot mig
och jag tar ett steg mot den.
Tron på ditt löfte kommer inifrån mitt hjärta,
vad hjärtat säger går inte att förneka.
Jag ser din hand sträckas ut mot mig
och jag tar emot den.
Tron på ditt löfte fyller mitt hjärta,
vad hjärtat säger går inte att förkasta.
Jag ser din hand sträckas ut mot mig
och jag tar emot den.
Jag tar emot den och säge ”ja” till Dig,
och samtidigt nej till allt det som varit.
Inspiration:
Matteusevangeliet 14:28-33
Petrus svarade: ”Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet.” Han sade: ”Kom!” Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: ”Herre, rädda mig!” Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: ”Så lite tro du har! Varför tvivlade du?” De steg i båten och vinden lade sig. Och de som var i båten tillbad honom och sade: ”Du är verkligen Guds Son!” (SFB)
Johannesevangeliet 12:43
De älskade människors ära mer än äran från Gud. (SFB)
Johannesevangeliet 12:46
Jag har kommit till världen som ett ljus, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret.
Faderskap
Jag ville göra det som var bra för mig själv,
jag ville göra det som gav mig något bra,
jag ville se till att ge mig själv en bättre framtid.
Det som var förbjudet lockade,
det som var förbjudet gav spänning,
det som var förbjudet gav ett omedelbart rus.
Men mitt i denna glädje fanns ett samvete som viskade,
ett samvete som ville något annat,
ett samvete som sa att det här är inte rätt.
Samvetet gnagde på glädjen,
Men kanske ingen ser det dåliga jag gör?
Risken för upptäckt kanske är ganska liten ändå?
Så en dag öppnades mina ögon och jag såg,
mina ögon öppnades och de såg att Du ser,
de öppnades och såg att Du ser allt jag gör.
I Ditt ljus kan jag inte längre komma undan,
i ditt ljus sker allt jag gör fullt synligt,
i ditt ljus kan inget ske i det fördolda.
Tack Gud för ditt ljus,
tack Gud för att du visar mig vad jag gör,
tack Gud för att du förlåter de fel jag gjort.
I tacksamheten finns nu en längtan att göra det Du vill,
i tacksamheten finns en glädje att göra det som behagar Dig,
i tacksamheten gör jag det Du vill för din vilja har blivit min vilja.
Tack Gud för din nåd,
tack Gud för din befrielse,
tack Gud för att jag nu kan kalla dig ”min Far”.
Gud,
ge mig styrka att fortsätta på Din väg,
ge mig styrka att vittna om dig,
ge mig styrka att stå upprätt i Ditt namn!
Inspiration:
Johannesevangeliet 8:44
Ni har djävulen till far och vill följa er fars begär. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, för det finns ingen sanning i honom. När han talar lögn talar han utifrån sig själv, för han är en lögnare och lögnens fader. (SFB)
Johannesevangeliet 8:42
Jesus svarade: ”Vore Gud er Far skulle ni älska mig, för jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. (SFB)
Romarbrevet 8:14-17
Alla som drivs av Guds Ande är Guds barn. Ni har inte fått slaveriets ande så att ni på nytt måste leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, och i honom ropar vi: ”Abba ! Far!” Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. Och är vi barn så är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom för att också förhärligas med honom. (SFB)
Psaltaren 23:5
Du dukar för mig ett bord i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. (SFB)
Efesierbrevet 6:10-11
Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. (SFB)