Rening

Att renas från det dåliga som finns inombords, i tankar och begär.

Citat markerade med ”SFB”: © Svenska Folkbibeln, se http://www.folkbibeln.se.
Övriga citat: © Svenska Bibelsälskapet, se http://www.bibeln.se

Min vandring

Jag tar de första stapplande stegen på en vandring,
en vandring bort, bort från det som varit, 
mot något jag ännu inte vet vad det är.

En vandring efter en väg jag precis kan skönja, en väg där jag för varje steg vill fråga Dig, är det bra så här? Längre till vänster eller längre till höger?

Min vandring styrs inte längre av mig själv, jag tänker inte själv ut varje steg. I frånvaro av världen får fötterna sin riktning från Dig.

Steg för steg…
…min egen väg ersätta av Din väg
…min egen vinning ersätts av Din vinning
…mina egna behov ersätts av Dina behov

Jag drivs av hoppet.
Hoppet att min vandring sker efter den vägen jag är ämnad att vandra.
Hoppet att jag en dag ska få leva i Din närvaro, utan strid och synd.

Men min vandring har bara börjat.

Att vara ödmjuk eller armbåga sig fram

Jag har tidigare resonerat som så att ska man få det man vill ha så måste man se till att ta sin plats. Att bara vänta på sin tur lämnar bara platsen öppen för andra att komma före. Och de andra ser det förstås som att de vinner på min bekostnad.  Så när det var en bökig trafiksituation eller oorganiserad kö så var jag där och tog min plats. Jag trängdes på samma vis som andra gjorde och jag fick det jag ville ha.

Men så sakta har ödmjukheten kommit smygande. Eller kanske snarare, viljan att ge istället för viljan att ta. Det började som en flyktig tanke, fortsatte som ett gnagande ifrågasättande av mig själv och mynnade ut i ett tänkande åt ett helt annat håll.

Kan jag lämna plats åt någon annan i trafiken så gör jag det. Kan jag ge plats för någon i kön som verkar ha bråttom så gör jag det. Kan jag låta någon annan glänsa istället för mig för en uppgift väl utförd så låter jag dem göra det.

Det märkliga är att det är ju jag som vinner högsta vinsten. Det jag tidigare såg som en vinst ser jag nu som en förlust. Det jag tidigare såg som en förlust ser jag nu som en vinst. Vinsten att ge något till någon annan istället för att själv ta det. Vinsten att göra gott åt andra istället för mig själv. Vinsten att älska min nästa som mig själv.

Genom min tro har jag fått den största gåva en människa kan få – nådegåvan från Gud som öppnar vägen för ett liv tillsammans med Gud. Likväl som jag blivit förlåten för mina fel och brister vill jag nu förlåta andra. Likväl som jag fått den största gåvan av alla vill jag ge andra vad jag kan ge dem.

Men den största gåvan jag fått kan jag inte ge vidare. Den är inget jag på något vis förtjänat och jag vet inte varför just jag fått den. Den kan jag bara tacksamt ta emot och göra det bästa jag kan av. Och be att andra som är kallade också väljer att ta emot den.

Associationer:

Efesierbrevet 4:22-24
’Därför skall ni sluta leva som förut; ni skall lägga av er den gamla människan, som går under, bedragen av sina begär. Se till att ni förnyas i ande och förstånd och att ni klär er i den nya människan, som har skapats efter Guds bild, med den rättfärdighet och den helighet som hör sanningen till.

Galaterbrevet 5:14
’Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv.

Ordet från Dig

För varje dag som går
läser jag mer,
så jag förstår.

För varje dag som går
gör jag mer
som jag förstår.

För varje dag som går
kommer jag närmare
att vara som jag ska vara.

För varje dag som går
blir det mer och mer självklart
att Ordet kommer från just Dig som skapat oss.

Eviga skatter och rikedomar

Utan värdsliga rikedomar kom jag in i detta liv,
med mig hade jag allt som var viktigt.

Utan värdsliga rikedomar ska jag lämna detta liv,
med mig ska jag ha allt som är viktigt.

Däremellan kan jag samla på mig värdsliga rikedomar,
som bara har en tillfällig betydelse.

Eller så kan jag samla på mig himmelska rikedomar,
som har evig betydelse.

Alla rikedomar kräver sitt mått av uppmärksamhet,
vilka rikedomar jag ägnar uppmärksamhet åt är upp till mig.

Valet är mitt,
världen eller himlen,
tillfällighet eller evighet.

Inspiration:

Psaltaren 49:17-21
Oroa dig inte när någon blir rik och välståndet växer i hans hus,
ty ingenting får han med sig i döden, hans rikedom följer honom inte dit ner.
Fast han räknar sig som lycklig i livet och prisas för att det gått honom väl,
går han ändå till sina fäder, till dem som aldrig ser ljuset mer.
Människan i all sin glans är utan förstånd, hon liknar de oskäliga djuren.

Matteusevangeliet 16:26 
Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv?

Fri vilja

Räddningen kommer genom tro och genom tro kommer ett ändrat beteende. Ändrat beteende utan tro ger ingen räddning.

Tro orsakar ändrat beteende, tro gör att vi vill göra annorlunda. Viljan är fri men den bygger på tron.

Vi har alltid fri vilja att göra vad vi vill, men vi vill göra det vi tror på. Vår tro kommer från Gud och på så vis kommer också vår vilja från Gud, men viljan och tron är samtidigt frivilliga.

Associationer:

Jakobsbrevet 2:20-22
Men inser du inte, tanklösa människa, att tro utan gärningar är utan verkan? Blev inte vår fader Abraham rättfärdig genom gärningar när han lade sin son Isak som offer på altaret? Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som hans tro blev fullkomlig.