Jag tar de första stapplande stegen på en vandring,
en vandring bort, bort från det som varit,
mot något jag ännu inte vet vad det är.
En vandring efter en väg jag precis kan skönja, en väg där jag för varje steg vill fråga Dig, är det bra så här? Längre till vänster eller längre till höger?
Min vandring styrs inte längre av mig själv, jag tänker inte själv ut varje steg. I frånvaro av världen får fötterna sin riktning från Dig.
Steg för steg…
…min egen väg ersätta av Din väg
…min egen vinning ersätts av Din vinning
…mina egna behov ersätts av Dina behov
Jag drivs av hoppet.
Hoppet att min vandring sker efter den vägen jag är ämnad att vandra.
Hoppet att jag en dag ska få leva i Din närvaro, utan strid och synd.
Men min vandring har bara börjat.