Komma till tro

Att säga ”ja” till kallet, att byta sida. Påbörja frälsning.

Citat markerade med ”SFB”: © Svenska Folkbibeln, se http://www.folkbibeln.se.
Övriga citat: © Svenska Bibelsälskapet, se http://www.bibeln.se

Viktlöst famlande

Länge har jag famlat i viktlöshet,
famlat efter något fast att ta tag i,
famlat efter fäste för mina fötter.

Ända från den dagen min navelsträng knipsades av har famlandet varit min vardag
Dagar av skenbar stadga blandade med total viktlöshet och vanmakt.

Men så en dag sträckte Du ut din hand och sa:
”Kom till mig så ska jag ge dig fäste för dina fötter
och något att hålla dig i.”

Jag fattade tag i din hand och lät mig dras mot dig.

Ju närmare jag kommer desto fastare mark får mina fötter
Ju närmare jag kommer desto stadigare grepp får mina händer.

Utan dig skulle jag fortsätta att famla i viktlöshet och vanmakt.
Jag har dig att tacka för allt.

Bekymrens två ansikten

Bekymren vittnade förr om en allt mörkare framtid,
en framtid som inte skulle bli som jag hoppats.
En framtid fylld av allt fler bekymmer,
för att till slut kvävas till döds under tyngden av sig själv.

Men så öppnades vägen för Dig in i mitt liv,

Genom tron på Dig fylldes jag av förtröstan och hopp.
Genom tron på dig lyste hoppet
att den eviga fortsättningen skulle bli helt fantastisk.

Bekymmer i nuet vittnar om en stärkande process,
en framtid som blir bättre än jag tidigare kunnat hoppats på,
en framtid som inte alls blir som jag tidigare hoppats,
en framtid som överträffar allt jag tidigare hoppats på.

Att vara ödmjuk eller armbåga sig fram

Jag har tidigare resonerat som så att ska man få det man vill ha så måste man se till att ta sin plats. Att bara vänta på sin tur lämnar bara platsen öppen för andra att komma före. Och de andra ser det förstås som att de vinner på min bekostnad.  Så när det var en bökig trafiksituation eller oorganiserad kö så var jag där och tog min plats. Jag trängdes på samma vis som andra gjorde och jag fick det jag ville ha.

Men så sakta har ödmjukheten kommit smygande. Eller kanske snarare, viljan att ge istället för viljan att ta. Det började som en flyktig tanke, fortsatte som ett gnagande ifrågasättande av mig själv och mynnade ut i ett tänkande åt ett helt annat håll.

Kan jag lämna plats åt någon annan i trafiken så gör jag det. Kan jag ge plats för någon i kön som verkar ha bråttom så gör jag det. Kan jag låta någon annan glänsa istället för mig för en uppgift väl utförd så låter jag dem göra det.

Det märkliga är att det är ju jag som vinner högsta vinsten. Det jag tidigare såg som en vinst ser jag nu som en förlust. Det jag tidigare såg som en förlust ser jag nu som en vinst. Vinsten att ge något till någon annan istället för att själv ta det. Vinsten att göra gott åt andra istället för mig själv. Vinsten att älska min nästa som mig själv.

Genom min tro har jag fått den största gåva en människa kan få – nådegåvan från Gud som öppnar vägen för ett liv tillsammans med Gud. Likväl som jag blivit förlåten för mina fel och brister vill jag nu förlåta andra. Likväl som jag fått den största gåvan av alla vill jag ge andra vad jag kan ge dem.

Men den största gåvan jag fått kan jag inte ge vidare. Den är inget jag på något vis förtjänat och jag vet inte varför just jag fått den. Den kan jag bara tacksamt ta emot och göra det bästa jag kan av. Och be att andra som är kallade också väljer att ta emot den.

Associationer:

Efesierbrevet 4:22-24
’Därför skall ni sluta leva som förut; ni skall lägga av er den gamla människan, som går under, bedragen av sina begär. Se till att ni förnyas i ande och förstånd och att ni klär er i den nya människan, som har skapats efter Guds bild, med den rättfärdighet och den helighet som hör sanningen till.

Galaterbrevet 5:14
’Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv.

Din eviga förälder

En förälder du kan lita på är värd allt
En förälder du kan lita på ger trygghet och ro
En förälder du kan lita på vill alltid ditt bästa

När du säger ja till Jesus
blir du arvtagare till Guds rike

Genom Jesus får du en förälder som guidar dig rätt
Genom Jesus får du en förälder som aldrig släpper taget
Genom Jesus får du en förälder som alltid gör det som blir bäst för dig

Associationer:

Galaterbrevet 4:4-7

Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen, för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt. Och eftersom ni är söner har Gud sänt sin sons ande in i vårt hjärta, och den ropar: »Abba! Fader!« Alltså är du inte längre slav, utan son. Och är du son har Gud också gjort dig till arvtagare.

Bli som ett barn igen

När jag var liten levde jag i en bekymmerslös bubbla i hemmet. Allt var säkert, allt skulle ordna sig, mina föräldrar skulle rädda mig från allt det onda. Det var lätt att göra rätt och bra, jag behövde aldrig fundera på vad andra skulle tycka och tänka.

Ungdoms- och vuxenlivet var däremot en tidvis stökig period. Jag släpades ut från tryggheten till en värld där andra människor ständigt hade åsikter om vad jag gjorde och inte gjorde. Gjorde jag som en person ville så var det någon annan som misstyckte. Gjorde jag som en person gillade en dag så gillade den personen något annat en annan dag. Målet rörde sig hela tiden och såg olika ut från en dag till en annan.

Att passa in i detta fungerade aldrig speciellt bra.

Så var det så här det skulle fortsätta? Skulle det fortsätta med en ständig jakt på sätt att passa in i olika sammanhang? Vetskapen fanns alltid att detta var galet, detta är fel, det är inte så här det ska vara.

Men så nu när jag släppt in Gud i mitt liv är jag som ett bekymmerslöst barn igen. All denna kamp från tidigare är som bortblåst. Gud välkomnar mig som den förlorade sonen. Genom Gud kommer tron från barndomen tillbaka att allt ordnar sig, allt blir bra och jag måste inte alls passa in i det som andra har åsikter om. En befrielse helt enkelt. Som ett Guds barn. Jag kan göra det goda och enkla, inget annat spelar någon roll.

Associationer:

Romarbrevet 8:28–30
’Vi vet att Gud på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda, dem som han har kallat efter sin plan. Ty dem han i förväg har utvalt har han också bestämt till att formas efter hans sons bild, så att denne skulle vara den förstfödde bland många bröder. Dem han i förväg har utsett har han också kallat, och dem han har kallat har han också gjort rättfärdiga, och dem han har gjort rättfärdiga, dem har han också skänkt sin härlighet. ’

5 Moseboken 32:3–4
’Herrens ära vill jag förkunna. Prisa vår Guds storhet! Han är vår klippa, hans verk är utan brist, hans vägar alltid de rätta. Han är en trofast Gud, fri från allt ont, han är rättfärdig och rättvis. ’

Den förlorade sonen: Lukasevengeliet 15:11-32