Frälsning

Att förändras till det Gud vill vi ska vara. Andlig tillväxt.

Citat markerade med ”SFB”: © Svenska Folkbibeln, se http://www.folkbibeln.se.
Övriga citat: © Svenska Bibelsälskapet, se http://www.bibeln.se

Min vandring

16 sep 21 | | , , ,

Jag tar de första stapplande stegen på en vandring,
en vandring bort, bort från det som varit, 
mot något jag ännu inte vet vad det är.

En vandring efter en väg jag precis kan skönja, en väg där jag för varje steg vill fråga Dig, är det bra så här? Längre till vänster eller längre till höger?

Min vandring styrs inte längre av mig själv, jag tänker inte själv ut varje steg. I frånvaro av världen får fötterna sin riktning från Dig.

Steg för steg…
…min egen väg ersätta av Din väg
…min egen vinning ersätts av Din vinning
…mina egna behov ersätts av Dina behov

Jag drivs av hoppet.
Hoppet att min vandring sker efter den vägen jag är ämnad att vandra.
Hoppet att jag en dag ska få leva i Din närvaro, utan strid och synd.

Men min vandring har bara börjat.

Viktlöst famlande

3 sep 21 | | , , , , ,

Länge har jag famlat i viktlöshet,
famlat efter något fast att ta tag i,
famlat efter fäste för mina fötter.

Ända från den dagen min navelsträng knipsades av har famlandet varit min vardag
Dagar av skenbar stadga blandade med total viktlöshet och vanmakt.

Men så en dag sträckte Du ut din hand och sa:
”Kom till mig så ska jag ge dig fäste för dina fötter
och något att hålla dig i.”

Jag fattade tag i din hand och lät mig dras mot dig.

Ju närmare jag kommer desto fastare mark får mina fötter
Ju närmare jag kommer desto stadigare grepp får mina händer.

Utan dig skulle jag fortsätta att famla i viktlöshet och vanmakt.
Jag har dig att tacka för allt.

Puffar

22 aug 21 | , | , ,

Varje gång jag fastnar i en dumhet
    kommer Du och puffar mig bort
Varje gång jag fastnar i dåliga tankar
    kommer Du och puffar mig ur dem
Varje gång jag gör min värld liten
    kommer Du och puffar gränserna utåt

Jag är så tacksam för varje gång
Du puffar mig i rätt riktning.

Som ett barn kommer jag till dig
och jag klarar mig inte utan dina puffar.

Inspiration:

Psaltaren 23:1-4
En psalm av David. Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg.

Bekymrens två ansikten

17 aug 21 | | , ,

Bekymren vittnade förr om en allt mörkare framtid,
en framtid som inte skulle bli som jag hoppats.
En framtid fylld av allt fler bekymmer,
för att till slut kvävas till döds under tyngden av sig själv.

Men så öppnades vägen för Dig in i mitt liv,

Genom tron på Dig fylldes jag av förtröstan och hopp.
Genom tron på dig lyste hoppet
att den eviga fortsättningen skulle bli helt fantastisk.

Bekymmer i nuet vittnar om en stärkande process,
en framtid som blir bättre än jag tidigare kunnat hoppats på,
en framtid som inte alls blir som jag tidigare hoppats,
en framtid som överträffar allt jag tidigare hoppats på.

Att vara ödmjuk eller armbåga sig fram

29 jun 21 | | , , ,

Jag har tidigare resonerat som så att ska man få det man vill ha så måste man se till att ta sin plats. Att bara vänta på sin tur lämnar bara platsen öppen för andra att komma före. Och de andra ser det förstås som att de vinner på min bekostnad.  Så när det var en bökig trafiksituation eller oorganiserad kö så var jag där och tog min plats. Jag trängdes på samma vis som andra gjorde och jag fick det jag ville ha.

Men så sakta har ödmjukheten kommit smygande. Eller kanske snarare, viljan att ge istället för viljan att ta. Det började som en flyktig tanke, fortsatte som ett gnagande ifrågasättande av mig själv och mynnade ut i ett tänkande åt ett helt annat håll.

Kan jag lämna plats åt någon annan i trafiken så gör jag det. Kan jag ge plats för någon i kön som verkar ha bråttom så gör jag det. Kan jag låta någon annan glänsa istället för mig för en uppgift väl utförd så låter jag dem göra det.

Det märkliga är att det är ju jag som vinner högsta vinsten. Det jag tidigare såg som en vinst ser jag nu som en förlust. Det jag tidigare såg som en förlust ser jag nu som en vinst. Vinsten att ge något till någon annan istället för att själv ta det. Vinsten att göra gott åt andra istället för mig själv. Vinsten att älska min nästa som mig själv.

Genom min tro har jag fått den största gåva en människa kan få – nådegåvan från Gud som öppnar vägen för ett liv tillsammans med Gud. Likväl som jag blivit förlåten för mina fel och brister vill jag nu förlåta andra. Likväl som jag fått den största gåvan av alla vill jag ge andra vad jag kan ge dem.

Men den största gåvan jag fått kan jag inte ge vidare. Den är inget jag på något vis förtjänat och jag vet inte varför just jag fått den. Den kan jag bara tacksamt ta emot och göra det bästa jag kan av. Och be att andra som är kallade också väljer att ta emot den.

Associationer:

Efesierbrevet 4:22-24
’Därför skall ni sluta leva som förut; ni skall lägga av er den gamla människan, som går under, bedragen av sina begär. Se till att ni förnyas i ande och förstånd och att ni klär er i den nya människan, som har skapats efter Guds bild, med den rättfärdighet och den helighet som hör sanningen till.

Galaterbrevet 5:14
’Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv.