Ett löfte
Jag var trasig och du kom
med löfte om att laga mig
Jag var vilsen och du kom
med löfte om att leda mig rätt
Jag hade kommit till vägs ände och du kom
för att visa mig en fortsättning
Allt jag behövde göra
var att tro på dig
och att följa dig
Jag tror på dig och du lagar mig
Jag tror på dig och du leder mig rätt
Jag tror på dig och du visar mig en fortsättning
Om jag kan förstå din vilja
så kan jag göra det du vill jag ska göra
Då kan jag sprida ditt ljus i mörkret
och vara till vägledning för andra.
Associationer:
Matteusevangeliet 14:22-33
Psaltaren 86:6-7
Psaltaren 116:1-3
Image by Myriams-Fotos from Pixabay
Senaste inläggen
En resa
Vi började i kärlek,
i kärlek och frid med Gud levde vi
Så blev vi lurade att göra fel genom att synda mot Gud,
utestängda från kärlek och frid blev vi.
Utslängda till kaos och oordning,
till olycka och elände.
Till oss kom lagar och regler.
Lagar och regler som inledde ett avstamp från all olycka och elände,
lagar och regler som visade oss en väg framåt,
lagar och regler som visade att någon vill oss väl.
Genom reglerna kunde vi få
en fläkt av Guds kärlek och frid
en fläkt av det som en gång var
en fläkt som visar det som är viktigt.
en fläkt som visar att till kärlek och frid kan vi åter komma
Reglerna var aldrig ett mål i sig,
De kom till för att vi skulle få lite distans till all olycka och elände i världen.
De kom till för att vi skulle se hur långt från Guds kärlek och frid vi kommit
De kom till för att visa att vi aldrig kan leva upp till Guds standard på egen hand
Många försökte nå upp till Guds standard men alla misslyckades på olika sätt.
Abraham, Moses, David, alla var de goda men föll på ett eller annat sätt.
Sanningen kröp så sakta fram, vi kan inte klara av detta själva,
Vi behöver en räddare som kan föra oss tillbaka till Guds kärlek och frid.
Så kom vår räddning tillbaka till kärlek och frid med Gud.
genom tron på Jesus får vi åter tillträde till Guds kärlek och frid.
Genom att älska Gud av hela vårt hjärta
och din nästa som dig själv,
i kärlek och frid med Gud kan vi åter leva.
Associationer:
Psaltaren 23:1-4
Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg.
Johannesevangeliet 14:6
’Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. ’
Lukasevangeliet 10:27
Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.
Första Korinthierbrevet 8:1-3
Men kunskapen gör oss uppblåsta, det som bygger upp är kärleken. Den som tror sig ha kunskap har ännu inte fått den rätta kunskapen, men den som har kärlek, han är känd av Gud.
Stolthet
När jag gör något bra och jämför mig med andra,
är det lätt att bli stolt.
När jag gör något bra och jämför mig med Dig,
bleknar det jag gjort bort.
Världens väg leder till död,
Din väg leder till liv.
Eftersom Din väg är den enda som spelar roll
är Du den enda värd att följa.
Jämfört med dig har jag inget att vara stolt över,
men allt att vara ödmjukt tacksam över.
Inspiration:
Första Korinthierbrevet 4:7
’Vem ger dig någon särställning? Vad äger du som du inte har fått? Och har du fått det, varför skryter du som om det inte var en gåva? ’
Min vandring
Jag tar de första stapplande stegen på en vandring,
en vandring bort, bort från det som varit,
mot något jag ännu inte vet vad det är.
En vandring efter en väg jag precis kan skönja, en väg där jag för varje steg vill fråga Dig, är det bra så här? Längre till vänster eller längre till höger?
Min vandring styrs inte längre av mig själv, jag tänker inte själv ut varje steg. I frånvaro av världen får fötterna sin riktning från Dig.
Steg för steg…
…min egen väg ersätta av Din väg
…min egen vinning ersätts av Din vinning
…mina egna behov ersätts av Dina behov
Jag drivs av hoppet.
Hoppet att min vandring sker efter den vägen jag är ämnad att vandra.
Hoppet att jag en dag ska få leva i Din närvaro, utan strid och synd.
Men min vandring har bara börjat.
Viktlöst famlande
Länge har jag famlat i viktlöshet,
famlat efter något fast att ta tag i,
famlat efter fäste för mina fötter.
Ända från den dagen min navelsträng knipsades av har famlandet varit min vardag
Dagar av skenbar stadga blandade med total viktlöshet och vanmakt.
Men så en dag sträckte Du ut din hand och sa:
”Kom till mig så ska jag ge dig fäste för dina fötter
och något att hålla dig i.”
Jag fattade tag i din hand och lät mig dras mot dig.
Ju närmare jag kommer desto fastare mark får mina fötter
Ju närmare jag kommer desto stadigare grepp får mina händer.
Utan dig skulle jag fortsätta att famla i viktlöshet och vanmakt.
Jag har dig att tacka för allt.
Du finns i allt
Jag beundrar solstrålarna genom molnskyarna
Jag känner hur vinden fläktar skönt mot min kind
Jag upplever hur regndropparna får huden att spritta av liv
Jag ser dig i solstrålarna
Jag känner dig i vinden
Jag upplever dig i regndropparna
Du är i allt,
överallt,
för alltid.