Ett löfte
Jag var trasig och du kom
med löfte om att laga mig
Jag var vilsen och du kom
med löfte om att leda mig rätt
Jag hade kommit till vägens ände och du kom
för att visa mig en fortsättning
Allt jag behövde göra
var att tro på dig
och att följa dig
Jag tror på dig och du lagar mig
Jag tror på dig och du leder mig rätt
Jag tror på dig och du visar mig en fortsättning
Om jag kan förstå din vilja
så kan jag göra det du vill jag ska göra
Då kan jag sprida ditt ljus i mörkret
och vara till vägledning för andra.
Associationer:
Matteusevangeliet 14:22-33
Psaltaren 86:6-7
Psaltaren 116:1-3
Image by Myriams-Fotos from Pixabay
Senaste inläggen
Fri från mig själv
Jag är på väg dit jag brukar gå på fredagar.
Jag går dit på mitt vanliga sätt,
lunkar fram steg för steg.
Men så känner jag hur stegen lättar,
jag känner hur fötterna lämnar marken så sakta,
jag känner hur jag börjar sväva fram
Jag ser mig tillbaka och där ser jag min kropp gå,
mitt gamla jag,
mitt gamla jag där inte jag längre är.
Jag svävar iväg
jag känner mig ny
jag känner mig som född igen!
Tack Gud för att du hört min bön
och visat mig ett tecken.
Nu är tiden kommen!
Nu är jag fri ifrån mig själv,
fri ifrån den jag alltid har varit,
fri från den jag aldrig kunde bli.
Nu är jag fri att överge mig själv till dig,
jag kommer här som den jag är
och nu spelar inget annat någon roll längre!
Inspiration:
Johannesevangeliet 3:5-8
Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den är på väg. Så är det med var och en som är född av Anden.”
Jesus vill höra min bön
Det första ropet möts med åthutning.
Ska jag bli tyst? Eller ska jag ropa ännu högre?
Det egna valet betyder allt.
Jesus vill att jag ska ropa ännu högre.
Jesus vill höra min bön!
Inspiration:
Markusevangeliet 10:47-48
När han fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom, började han ropa: ”Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!” Många sade åt honom strängt att vara tyst, men han ropade bara ännu högre: ”Davids son, förbarma dig över mig!” (SFB)
Jakten på oändligheten
Med iver gräver vi med vetenskapens verktyg.
Med iver försöker vi finna svar.
Med iver försöker vi hitta vårt ursprung.
Det vi hittar ser vi som nyckeln till att förstå.
Det vi hittar tror vi är vägen bort från Gud.
Men det vi hittar visar istället upp Gud i all sin prakt.
Det vi hittar är istället vägen till Gud.
Men i vår iver att komma bort från Gud gräver vi vidare.
I det vi så småningom hittar kan vi till slut finna ro.
I det vi gräver upp kan vi finna svaret.
I det vi hittar kan vi se att vi inte ens skrapat på ytan.
I det vi gräver fram kan vi förstå vad oändlighet innebär.
Trots att vi bara skrapat på ytan så förstår vi vår egen begränsning,
för en människa är oändligheten utom räckhåll.
Men för Gud är allt möjligt,
endast för Gud är oändligheten möjlig.
Pådriven
Världen ropar efter mig,
världen vill locka mig på sin väg.
Människor ropar efter mig,
människor vill att jag ska följa deras väg.
Min inre röst ropar efter mig,
den vill att jag ska gå min egen väg.
Jag har provat att finna min egen väg och sätta min egen vilja främst.
Jag har försökt haka på trender och saker som andra gör.
Jag har försökt passa in i världen runtomkring.
Men vad jag än gjort så har det skavt som en fot i fel sko.
Men så en gnistrande vinternatt fick jag en doft av oändligheten,
stjärnhimlen vittnade om något som är större än mig,
stjärnhimlen vittnade om något som är större än andra,
stjärnhimlen vittnade om något som är större än världen.
Doften blev en påminnelse om vad jag ännu inte vet,
doften blev ett löfte om att det finns något bättre.
Men under lång tid förblev doften inte mer än så.
Men så när allt verkade hopplöst fick jag en knuff i en obekant riktning.
Ett Ord vittnade om en väg som inte är av denna värld.
När mörkret såg ut att sluta sig runt mig öppnades himlen till en befrielse,
jag fick äntligen bli befriad från bojorna som hållit mig fången.
Jag kastar mina bojor och springer ut i Din skapelse,
Ja Gud, här är jag, nu kan jag äntligen börja leva!
I befrielsen från världen, andra och mig själv
kan jag äntligen börja bli den jag sedan begynnelsen var tänkt att bli!
I befrielsen från världen, andra och mig själv
kan jag äntligen börja göra det jag är skapad till att göra!
Tack Gud för att du öppnat mina ögon,
tack Gud för att du genom din nåd har befriat mig.
Men jag ber dig att ha tålamod med mig,
ha tålamod med mig medans jag tvättar bort all smuts jag samlat på mig under mitt liv.
I Jesu namn,
Amen.
Inspiration:
Psaltaren 139:16
Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem hade kommit. (SFB)
Filipperbrevet 1:6
Och jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det till Kristi Jesu dag. (SFB)
Filipperbrevet 3:13-14
Bröder, jag menar inte att jag har gripit det än. Men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus. (SFB)
Apostlagärningarna 26:14
Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som sade till mig på hebreiska: Saul! Saul! Varför förföljer du mig? Det blir hårt för dig att sparka mot udden. (SFB)
Sanningen
Sanningen är som sanningen är,
vad som än sägs så förblir den sanning.
Sanningen är som sanningen är,
att måla över den med vackra ord förändrar ingenting.
Sanningen är som sanningen är,
i all sin obekvämhet är den fortfarande sanning.
Sanningen är som sanningen är,
vår önskan om att allt snart blir bra förändrar inte sanningen.
Inspiration:
Hesekiel 13:10-12
Just därför att de leder mitt folk vilse när de säger: ’Allt är väl’, trots att allt inte är väl, och eftersom de, när någon bygger en mur, bestryker den med vit kalk, därför ska du säga till dessa vitkalkare att muren ska falla. Ett slagregn ska komma, och ni hagelstenar, ni ska falla, ja, en stormvind ska bryta lös! Och se, när muren har fallit, ska man då inte säga till er: Var är nu vitkalkningen som ni strök på? (SFB)
Apostlagärningarna 23:3
Men Paulus sade till honom: ”Gud ska slå dig , din vitkalkade vägg! Du sitter här för att döma mig efter lagen, men du bryter mot lagen när du befaller att de ska slå mig.” (SFB)
Första Johannesbrevet 3:18
Kära barn, låt oss inte älska med ord eller fraser, utan i handling och sanning. (SFB)
Andra Moseboken 20:16
Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa. (SFB)
Ordspråksboken 12:22
Herren avskyr falska läppar, de som handlar i sanning behagar honom. (SFB)