Nu kommer jag, ut ur bruset, in i stillheten.
Nu är jag din, som en gren i ditt träd.
Gud,
Rädda mig från det onda så jag inte förlorar fästet!
Är jag den knotiga tjocka grenen
nere vid roten?
Är jag den späda kvisten
högst upp?
Är jag den långa grenen som sträcker sig
längst bort?
Är jag sprötet som letar sig
en ny väg?
Det vet jag inte,
och det spelar ingen roll
för Du vet.
Som ett löv för vinden var jag.
Vilsen, hemlös, sökande, förtvivlad.
Du plockade upp mig
och gav mig ett hem.
Hemma,
i frid
hos den jag älskar
är jag nu.
Inspiration:
Första Korintierbrevet 12:4-11
Det finns olika nådegåvor, men Anden är densamme. Det finns olika tjänster, men Herren är densamme. Det finns olika kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla. Men hos var och en visar sig Anden så att det blir till nytta. Den ene får av Anden ord av vishet, den andre får ord av kunskap genom samme Ande. En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, en annan att göra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. Men i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en som han vill.
Markusevangeliet 1:15-20
Han sade: ”Tiden är inne och Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet!” När han gick längs Galileiska sjön såg han Simon och hans bror Andreas. De stod och kastade ut nät i sjön, för de var fiskare. Jesus sade till dem: ”Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare.” Genast lämnade de näten och följde honom. När han kom lite längre fram såg han Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes. De satt i båten och gjorde i ordning sina nät. Genast kallade han på dem, och de lämnade sin far Sebedeus i båten med arbetarna och följde Jesus.