När tåget lämnade Flemingsberg släcktes belysningen i vagnen. Allt blev svart.
Hmmm, ska tåget kanske tas ur trafik? Va jobbigt.
Nej, nu rullar vi ändå. Knepigt.
Allt är mörkt i vagnen.
Det enda ljuset är det blåaktiga skärmljuset från alla smartphones, paddor och liknande. Alla ansikten lyses upp av detta magiska blåa sken.
Men så tittar någon upp från sin skärm.
“Vilken tur att ingen får panik”
Fler personer lämnar sin skärm och börjar reflektera över sin fysiska omgivning.
“Det känns lite lugnande med mörker, nu kommer jag att vara på bättre humör när jag kommer hem”, säger någon som tittat upp från sin blåa skärm.
Ja tänk att det kan vara så enkelt.
Lite mer mörker, lite färre blå-skimrande skärmar, och lugnet infinner sig.
Ganska enkelt.