Blogg
Å den dagen
Å vad jag längtar till
den dagen då vi möts.
Å vad jag längtar till
den dagen då vi förevigas.
Å vad jag längtar till
den dagen då allt tar slut.
Å vad jag längtar till
den dagen då allt börjar.
Å vad jag längtar till
den sista tåren på min kind.
Å vad jag längtar till
den lovprisning som aldrig slutar.
Å vad jag längtar till
den bön som blir ett med dig
Å vad jag längtar till
den dagen du kommer åter.
Å vad jag längtar till
den dagen då vi blir fria
Å vad jag längtar till
den dagen då vi blir som vi var
Å vad jag längtar till
den dagen då vi gör vad vi är
Å vad jag längtar till
den dagen då allt blir som det borde vara.
Inspiration:
Uppenbarelseboken 4:8-10
Var och en av de fyra varelserna hade sex vingar och fullt med ögon runt om och på insidan . Dag och natt säger de utan uppehåll: ”Helig, helig, helig är Herren Gud Allsmäktig, han som var och som är och som kommer.” Och när varelserna prisar och ärar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i evigheters evighet, då faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom som lever i evigheters evighet.
Filipperbrevet 1:21
För mig är livet Kristus och döden en vinst.
Filipperbrevet 1:23
Jag dras åt båda håll. Jag har en längtan att bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre.
Första Moseboken 2:8
Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format.
Dela
Det jag får av dig
måste jag ge vidare
i stora portioner.
Det ljus som bländar mina ögon
måste speglas vidare
och lysa upp i mörkret.
Det hopp som fyller mitt hjärta
måste släppas ut i världen
och övervinna världens förtvivlan
Din gåva som sköljer genom mig som en vild flod
den ska jag vittna om för att ge mod till andra att öppna sig.
Inspiration:
Ut i tystnaden
Jag tar ett par steg
bort från vardagen
Ljudet av det välbekanta
blir med ens lite svagare
Jag fortsätter mot det tysta
Ljudet av det välbekanta blir för varje steg
lite mer avlägset,
lite mindre betydelsefullt
och lite mer främmande
Jag fortsätter ut i det tysta
Det tysta blir mer påtagligt
Det välbekanta sorlet
finns nu endast
som en avlägsen påminnelse
Jag fortsätter ut i det tysta
Det tysta omsluter mig
som en nytvättad filt,
lite kall och obehaglig,
men med ett gott löfte
Jag fortsätter ut i det tysta
Det tysta värmer hela mig
Det välbekanta sorlet är bortglömt
Vad spelar egentligen någon roll,
förutom tystnad?
Jag fortsätter ut i det tysta
Sorlet är sedan länge bortglömt.
Där ute i det tysta finns det något?
Där ute i det tysta ser jag något?
Jag fortsätter ut i det tysta
Tystnaden ropar på mig,
tystnaden kallar på mig.
Här ute i tystnaden
finns det som är för just mig.
Jag är i tystnaden
och tystnaden omsluter mig.
Jag är i tystnaden
och tystnaden är i mig.
Här i tystnaden
hörs bara skapelsen
Här i tystnaden
finns vandringens budskap
Inspiration:
Psaltaren 23:1-4
En psalm av David. Herren är min herde, mig ska inget fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav , de tröstar mig.