Blogg
Vishetens dragkamp
Hur ska jag stå ut med denna dragkamp?
Hur ska jag undvika att slitas itu?
Visheten kämpar mot visheten,
Guds vishet mot världens vishet.
Min vilja går åt ett håll,
min vana går åt det andra.
Dit jag måste är åt ena hållet
men minsta motståndet är att gå åt andra hållet.
Inspiration:
Första Korintierbrevet 1:21-25
När världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap vi förkunnar frälsa dem som tror. Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi predikar Kristus som korsfäst – för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.
När han beredde himlen var jag där, när han välvde ett valv över djupen, när han fäste skyarna där uppe och djupets källor bröt fram med kraft, när han satte en gräns för havet och vattnet stannade där han befallt, när han lade jordens grund, då var jag verksam vid hans sida. Jag var hans glädje dag efter dag, ständigt jublande inför honom. Jag jublade över hela hans värld och hade min glädje hos människors barn.
Ut i tystnaden
Jag tar ett par steg
bort från vardagen
Ljudet av det välbekanta
blir med ens lite svagare
Jag fortsätter mot det tysta
Ljudet av det välbekanta blir för varje steg
lite mer avlägset,
lite mindre betydelsefullt
och lite mer främmande
Jag fortsätter ut i det tysta
Det tysta blir mer påtagligt
Det välbekanta sorlet
finns nu endast
som en avlägsen påminnelse
Jag fortsätter ut i det tysta
Det tysta omsluter mig
som en nytvättad filt,
lite kall och obehaglig,
men med ett gott löfte
Jag fortsätter ut i det tysta
Det tysta värmer hela mig
Det välbekanta sorlet är bortglömt
Vad spelar egentligen någon roll,
förutom tystnad?
Jag fortsätter ut i det tysta
Sorlet är sedan länge bortglömt.
Där ute i det tysta finns det något?
Där ute i det tysta ser jag något?
Jag fortsätter ut i det tysta
Tystnaden ropar på mig,
tystnaden kallar på mig.
Här ute i tystnaden
finns det som är för just mig.
Jag är i tystnaden
och tystnaden omsluter mig.
Jag är i tystnaden
och tystnaden är i mig.
Här i tystnaden
hörs bara skapelsen
Här i tystnaden
finns vandringens budskap
Inspiration:
Psaltaren 23:1-4
En psalm av David. Herren är min herde, mig ska inget fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav , de tröstar mig.
Som ett barn
Som ett barn som är helt beroende av sin förälder
Som ett barn som fullständigt litar på sin förälder
Som ett barn som i full tillförsikt
sätter förälderns vilja främst.
Inspiration:
Psaltaren 131:2
Jag har lugnat och stillat min själ som ett avvant barn hos sin mor. Som ett avvant barn är min själ i mig.
Lukasevangeliet 22:42
”Far! Om du vill, så ta den här bägaren ifrån mig! Men ske inte min vilja, utan din.”
Markusevangeliet 10:15
Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.