Personliga ord
Orden kommer till mig utan förvarning. Oftast efter morgonläsning av bibeln. Plötsligt är de bara där och vill komma ut. Jag skriver ner dem som de kommer. Ingen tanke, ingen reflektion, bara ord. Jag ordnar upp meningarna i vettig följd, kanske byter ut nåt ord för tydlighetens skull. Men det är allt. Förnimmelse av ord, direkt nerskrivet.
Citat markerade med ”SFB”: © Svenska Folkbibeln, se http://www.folkbibeln.se.
Övriga citat: © Svenska Bibelsälskapet, se http://www.bibeln.se
Blott ett kors
Jag ser ut genom fönstret från mitt nya hem.
Där ute på gatan lever livet som det gjorde förr när jag var där.
Där ute pågår samma saker som där alltid gjort.
Men där ute är inte längre mitt hem.
Jag ser mitt nya hem,
mitt nya hem som inte liknar något jag sett tidigare.
Där ute pågår sökandet efter nästa lockelse,
här inne råder frid och lugn.
Jag ser andra kika in genom mitt fönster,
deras ansikten är skeptiska, de suckar och går vidare.
”En gång var han som oss,
men nu är hela hans liv
blott ett kors”.
Galaterbrevet 6:14-15
Jesaja 55:2-3
Jesaja 61:6
Närhet
Din andedräkt får mina nackhår att resa sig,
din närhet skakar om mig i en rysning.
Du är med mig, i mig, omkring mig.
I allt jag gör är du med
i allt jag tänker är du med,
i allt jag åtrår är du med.
Din närvaro formar min åtrå,
din närvaro formar min tanke,
din närvaro formar mitt handlande.
Jag ser världen genom Dina ögon,
jag hör världen genom Dina öron,
jag känner världen genom Din kropp.
Du finns i allt jag ser,
du finns i allt jag hör,
du finns i all jag känner.
Fri från mig själv
Jag är på väg dit jag brukar gå på fredagar.
Jag går dit på mitt vanliga sätt,
lunkar fram steg för steg.
Men så känner jag hur stegen lättar,
jag känner hur fötterna lämnar marken så sakta,
jag känner hur jag börjar sväva fram
Jag ser mig tillbaka och där ser jag min kropp gå,
mitt gamla jag,
mitt gamla jag där inte jag längre är.
Jag svävar iväg
jag känner mig ny
jag känner mig som född igen!
Tack Gud för att du hört min bön
och visat mig ett tecken.
Nu är tiden kommen!
Nu är jag fri ifrån mig själv,
fri ifrån den jag alltid har varit,
fri från den jag aldrig kunde bli.
Nu är jag fri att överge mig själv till dig,
jag kommer här som den jag är
och nu spelar inget annat någon roll längre!
En kil mellan två världar
Ljuset strålar på ena sidan
det uppenbarar sanningen i allt.
Mörkret breder ut sig på andra sidan,
det döljer det som ska hållas hemligt.
Mellan ljuset och mörkret körs en kil ner,
kilen spräcker tillvaron i två oförenliga delar.
Ena delen lever i Guds ljus,
den andra delen i frånvaron av Guds ljus.
Rakt genom allt skjuts en kil ner,
det blir en spricka som sliter saker itu.
En spricka mellan Guds närvaro på ena sidan
och Guds frånvaro på den andra sidan.
Sprickan delar min tillvaro i två delar,
sprickan delar mig i två delar.
Sprickan delar allt runtomkring mig i två delar,
sprickan delar allt inuti mig i två delar.
Ena stunden är jag på den mörka sidan
och gör som jag alltid gjort.
Nästa stund är jag på den ljusa sidan
och ser med fasa på vad jag nyss gjorde.
Ena stunden är jag hos dem jag alltid varit hos,
i nästa stund är allt det bekanta på andra sidan sprickan.
Ena stunden är banden till det välkända starka,
i nästa stund är banden avslitna.
Hur ska jag fortsätta leva med denna spricka?
Hur ska jag fortsätta leva med alla band som slits av?
Vissa band var ytliga och svaga och glöms fort,
men vissa var djupa och starka och lämnar mig blödande.
Gud,
Är detta mitt kors jag måste bära?
Hur djup kommer sprickan att bli?
Vad ska jag säga till dem som blir kvar på andra sidan?
Eller kommer de att följa mig?
Inspiration:
Matteusevangeliet 10:34-39
Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit för att sända fred, utan svärd. Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor , och var och en får sin familj till fiender. Den som älskar far eller mor mer än mig är inte värdig mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig är inte värdig mig. Den som inte tar sitt kors och följer mig är inte värdig mig. Den som finner sitt liv ska mista det, och den som mister sitt liv för min skull ska finna det.
Lukasevangeliet 12:49-53
Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och vad jag önskar att den redan var tänd. Men jag har ett dop att genomgå, och hur våndas jag inte tills det är fullbordat! Tror ni att jag har kommit för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag er, inte fred utan splittring. Från och med nu ska fem i samma familj vara splittrade: tre mot två och två mot tre, far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor.
Lukasevangeliet 9:23-26
Sedan sade han till alla: ”Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han ska rädda det. För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men mister sig själv eller går förlorad? Den som skäms för mig och mina ord, honom ska Människosonen skämmas för när han kommer i sin och Faderns och de heliga änglarnas härlighet.”
Dimman
Dimman tätnar för varje dag,
sikten blir allt sämre
Marken tappar sin bärande förmåga,
mina fötter sjunker djupt ner i dyn.
Runt omkring mig rusar människor fram,
deras fötter bär dem bekymmerslöst framåt.
Min fart framåt har helt kommit av sig,
mina fötter kan knappt röra sig.
Vägen framåt ser allt sämre ut,
den väg jag gått är inte vad den varit.
Den väg som sett så lovande ut
är nu en snårig stig som inte vill att jag fortsätter.
Hur länge ska jag fortsätta på denna väg?
När ska jag sluta kämpa vidare?
Ska jag fortsätta trots allt?
Eller har tiden kommit för att finna en ny väg?
Kanske är tiden kommen för att vänta?
Kanske är tiden kommen för att lyssna?
Herre, här är jag nu i Din närvaro,
här är jag nu och den helige Ande är här i mig.
I rörelse finns fart för att stå emot vindbyar,
i stillhet finns inget försvar
Farten är ett skydd mot omgivningen,
i stillhet är jag sårbar från alla håll.
Men i rörelse kan saker hända för fort,
I stillhet finns tid till eftertanke.
I rörelse virvlar allt omkring och blir grumligt,
i stillhet sjunker gruset till botten och allt blir klarare.
Herre,
Jag tackar dig för denna morgon,
jag tackar dig för att jag får ännu en dag.
Men denna dag är i stillhet,
denna dag är i väntan.
Ordspråksboken 3:5-6
Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. Räkna med honom på alla dina vägar, så ska han jämna dina stigar. (SFB)
Matteusevangeliet 14:28-31
Petrus svarade: ”Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet.” Han sade: ”Kom!” Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: ”Herre, rädda mig!” Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: ”Så lite tro du har! Varför tvivlade du?” (SFB)
Du sträcker ut din hand
Du sträcker ut din hand mot mig
men jag tvekar.
Att ta emot din hand är att ta emot Dig
men också att säga nej till annat.
Jag ser din hand sträckas ut mot mig
men jag tvekar.
Där jag är nu finns det som alltid funnits,
det som finns hos dig är obekant.
Jag ser din hand sträckas ut mot mig
men jag tvekar.
Ditt löfte kräver en tro på det som inte kan ses.
det som finns hos mig är redan känt.
Jag ser din hand sträckas ut mot mig
och jag tar ett steg mot den.
Tron på ditt löfte kommer inifrån mitt hjärta,
vad hjärtat säger går inte att förneka.
Jag ser din hand sträckas ut mot mig
och jag tar emot den.
Tron på ditt löfte fyller mitt hjärta,
vad hjärtat säger går inte att förkasta.
Jag ser din hand sträckas ut mot mig
och jag tar emot den.
Jag tar emot den och säge ”ja” till Dig,
och samtidigt nej till allt det som varit.
Inspiration:
Matteusevangeliet 14:28-33
Petrus svarade: ”Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet.” Han sade: ”Kom!” Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: ”Herre, rädda mig!” Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: ”Så lite tro du har! Varför tvivlade du?” De steg i båten och vinden lade sig. Och de som var i båten tillbad honom och sade: ”Du är verkligen Guds Son!” (SFB)
Johannesevangeliet 12:43
De älskade människors ära mer än äran från Gud. (SFB)
Johannesevangeliet 12:46
Jag har kommit till världen som ett ljus, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret.
När oron ger vika
Livet har hängt över mig som ett bekymmer,
livet har hängt över mig som ett orosmoln,
aldrig har jag fått ro.
Oron har kommit,
oron har gått,
en trogen följeslagare har den alltid varit.
Men nu brinner ett ljus inom mig,
bekymren blir till damm i ljuset,
oron kvävs av ljuset.
Oron stannar upp,
oron ryggar tillbaka,
oron räds ljuset.
Varför har just jag fått detta ljus?
Vad har jag gjort för att förtjäna det?
Mitt samvete plågas av tankar på andra som inte fått det.
Men ljuset är till för andra,
ljust ska skina för att skingra mörkret,
ljuset ska skina för att mörkret inte ska råda!
I sprickorna skiner Ditt ljus,
i sprickorna lyser din härlighet,
äntligen kan jag visa din härlighet genom att låta Ditt ljus skina.
Inspiration:
Mina ögon får se mina förföljare falla, mina öron får höra om de onda som reste sig mot mig. De rättfärdiga grönskar som palmer, de växer som cedrar på Libanon, planterade i Herrens hus, grönskande på vår Guds förgårdar. Även vid hög ålder bär de frukt, de frodas och grönskar för att förkunna att Herren, min klippa, är rättfärdig. Ingen orätt finns i honom. (SFB)
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. (SFB)
Min Far förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. (SFB)
Matteusevangeliet 5:14-16
Ni är världens ljus. En stad som ligger på ett berg kan inte döljas. Och man tänder inte ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på hållaren så att det lyser för alla i huset. På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Far i himlen. (SFB)
Andra Korintierbrevet 4:6-7
Gud som sade: ”Ljus ska lysa ur mörkret”, han har lyst upp våra hjärtan för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte ska sprida sitt ljus. Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften ska vara Guds och inte komma från oss. (SFB)
Rädda mig från mig själv
I mitt liv har jag alltid satt yttersta tilliten till mig själv,
i mitt liv har alltid yttersta vägledningen kommit från mig själv,
i mitt liv har alltid jag själv varit den yttersta räddningen.
Vid vägens ände fasar jag över fortsättningen,
jag ser inte vart jag ska gå,
jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Men där vid vägs ände fann jag Dig,
Du fanns där och du ville visa mig vägen,
Du fanns där och du ville lyssna till min bön om räddning.
I min bön lyssnar du,
i min bön finns din mjuka hand,
”be och jag ska lyssna, be och jag ska leda dig rätt”.
Gud,
Världen är farlig och frestar till onda saker,
onda människor är farliga och frestar till onda saker,
men farligast är jag själv, ingen frestar mig som jag själv.
Rädda mig från världen,
rädda mig från onda människor,
men rädda mig framför allt från mig själv.
I din nåd finns ro och vila,
i din nåd finns tröst och vägledning,
i din nåd finns allt jag behöver för att leva som Du har skapat mig.
Inspiration:
Jag ropar till dig, Herre, jag säger: Du är min tillflykt, min lott i de levandes land. (SFB)
Gå inte till doms med din tjänare, för ingen levande är rättfärdig inför dig. (SFB)
Låt mig möta din nåd på morgonen, för jag litar på dig. Visa mig den väg jag ska gå, för jag lyfter min själ till dig. (SFB)
Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig. (SFB)
Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. (SFB)