Ett löfte
Jag var trasig och du kom
med löfte om att laga mig
Jag var vilsen och du kom
med löfte om att leda mig rätt
Jag hade kommit till vägs ände och du kom
för att visa mig en fortsättning
Allt jag behövde göra
var att tro på dig
och att följa dig
Jag tror på dig och du lagar mig
Jag tror på dig och du leder mig rätt
Jag tror på dig och du visar mig en fortsättning
Om jag kan förstå din vilja
så kan jag göra det du vill jag ska göra
Då kan jag sprida ditt ljus i mörkret
och vara till vägledning för andra.
Associationer:
Matteusevangeliet 14:22-33
Psaltaren 86:6-7
Psaltaren 116:1-3
Image by Myriams-Fotos from Pixabay
Senaste inläggen
Ondskan kan bli till ljus
Till att leva i det goda är vi skapade,
till att leva i det goda är vi formade.
Men i vägen för det goda lades ondskans kraft,
ondskans kraft som frestar oss att göra det onda.
Att falla för frestelsen är lätt, för stunden blir det en lockelse,
att falla för frestelsen vet vi är fel, men vi gör det ändå.
Fel har vi alla gjort, fel fortsätter vi göra.
Vissa lite, vissa mycket, men fel det gör vi alla.
Det enda rätta är att sona brotten,
sona brotten vi gjort och få vårt straff.
Ingen ska säga att straffen är orättvisa,
eftersom fel har vi alla gjort.
Men utan anledning får vissa en glimt av ljus,
en glimt av ljus i form av en annan väg.
En väg som om de väljer den är full av nåd,
en väg som erbjuder en benådning från alla brott.
Vägen är frivillig att gå,
den som benådar vill att den väljs av fri vilja.
Den som av fri vilja följer denna väg,
åt den utlovas en evighet fri från allt det onda.
Associationer:
Gud sade: »Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.« Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: »Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.«
Ormen var listigast av alla vilda djur som Herren Gud hade gjort. Den frågade kvinnan: »Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?« Kvinnan svarade: »Vi får äta frukt från träden, men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö.« Ormen sade: »Ni kommer visst inte att dö. Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont.« Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd, eftersom det skänkte vishet. Och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man, som var med henne, och han åt. Då öppnades deras ögon, och de såg att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och band dem kring höfterna.
Eftersom de föraktade kunskapen om Gud lät han dem hemfalla åt föraktliga tänkesätt så att de gjorde det som inte får göras, uppfyllda av allt slags orättfärdighet, elakhet, själviskhet och ondska, fulla av avund, blodtörst, stridslystnad, svek och illvilja. De skvallrar och baktalar. De föraktar Gud. De är fräcka, övermodiga och skrytsamma, uppfinningsrika i det onda, uppstudsiga mot sina föräldrar, tanklösa, trolösa, kärlekslösa, hjärtlösa. De vet vad Gud har bestämt: att alla som lever så förtjänar döden. Ändå är det just så de lever, ja än värre, de tycker det är bra när andra gör det.
Vi vet att Gud på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda, dem som han har kallat efter sin plan. Ty dem han i förväg har utvalt har han också bestämt till att formas efter hans sons bild, så att denne skulle vara den förstfödde bland många bröder. Dem han i förväg har utsett har han också kallat, och dem han har kallat har han också gjort rättfärdiga, och dem han har gjort rättfärdiga, dem har han också skänkt sin härlighet.
De som vill bli rika låter sig snärjas av frestelsen och faller offer för alla de dåraktiga och skadliga begär som störtar människorna i fördärv och undergång. Kärleken till pengar är roten till allt ont; genom den har många förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.
Frånvaro och trygghet
Gud,
Håller du dig borta från mig,
eller skjuter jag bort dig?
Stunder, timmar, dagar utan dig blir fyllda av desperation och rädsla.
Behöver jag lära mig något,
eller förhärdar jag mig själv?
När du inte finns i mitt hjärta härskar vanmakten.
Men i den stora historien har du alltid varit närvarande,
även när du inte synts till.
Och i min korta gemenskap med dig har du aldrig varit långt borta,
även när fasans tomhet härskat.
Min Gud jag ber dig,
låt mig bli påmind genom din frånvaro,
låt mig bli tröstad genom din närvaro.
I din famn finner jag min trygghet,
i din kärleksfulla närvaro vet jag att allt ordnar sig till det bästa.
Inspiration:
Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag ropar förtvivlat, men du är långt borta. Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte, jag ropar om natten men finner ingen ro.
Ty han föraktade inte den svage och vände inte ryggen åt hans nöd, han dolde inte sitt ansikte utan hörde hans rop om hjälp.
Oh Gud, tack!
Oh Gud,
jag tackar dig för all den nåd du visar mig.
Jag vill skrika ut min tacksamhet för att du visar mig vägen
och öppnat dig för att ta emot min börda.
Jag ger den till dig och lever i din nåd.
Oh Gud,
vad jag önskar att alla andra också skulle få del av din nåd,
att alla andra också skulle ta emot din nåd och leva i den.
För utan dig går det här inte,
utan dig vet jag inte vad jag skulle ta mig till.
Ett recept
Lev i kärlek för andras bästa,
ha överseende med deras brister.
och förlåt de fel de gör.
Inspiration:
Första Korinthierbrevet 13:4-7
Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
Bättre en tålmodig man än en hjälte, bättre behärska sig själv än inta en stad.
Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus.
En morgonbön
Jag tackar dig för att jag har fått vakna upp idag.
Jag tackar dig för att jag ännu en dag ska kunna
höra, se, känna, smaka och uppleva Din skapelse.
Jag tackar dig för att jag ännu en dag ska kunna
erfara dig som en del av din skapelse genom din närvaro i allt.
Jag tackar dig för att jag idag ska få
ta på mig Din rustning och gå ut i strid mot det Onda som härskar överallt i världen.
Visa mig den väg jag ska gå,
led mig efter din stig.
Mitt hopp står till Dig,
mitt liv finns i Dig.
I Jesu namn,
Amen
Inspiration:
Himlen förkunnar Guds härlighet,
himlavalvet vittnar om hans verk.
Dag talar till dag därom
och natt undervisar natt.
Det är inte tal, det är inte ljud,
deras röster kan inte höras,
men över hela jorden når de ut,
till världens ände deras ord.
Där har han rest ett tält åt solen,
den liknar en brudgum som lämnar sin kammare,
en hjälte som gläds åt att löpa sin bana.
Den stiger vid himlens ena ände
och når i sitt kretslopp den andra.
Ingenting är gömt för dess glöd.
Var nyktra och vaksamma. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka.
Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft. Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp. Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.
Herre, lär mig dina vägar, visa mig dina stigar.



