Den fasta marken där jag en gång stod,
den är där bakom.
Den fasta marken det pratas om,
den är där framför.
Här, mitt emellan bakom och framför,
är marken allt annat än fast.
Vissa dagar är vandringen fridfull,
allt är lugnt och fint och lovar gott.
Andra dagar är vandringen en fasa,
varje steg är osäkert och fyllt av tveksamhet.
Ska jag ta steg tillbaka mot det gamla,
det som gav stadga åt dagarna men saknade hopp?
Ska jag återvända till gamla vanor,
det som gav glädje för stunden?
Eller ska jag trotsa osäkerheten mot det nya,
det som saknar karta men är fyllt av hopp?
Ska jag gå vidare trots osäkerheten,
lita på Dig och tålmodigt gå vidare?
Gud,
Gör oss villiga att hålla fast vid din väg,
gör oss villiga att följa din Andes viskningar.
Utsätt oss inte för prövning
utan rädda oss från de onda.
Inspiration:
Lukasevangeliet 21:19
Genom att stå fasta ska ni vinna era själar. (SFB)
Johannesevangeliet 15:5
Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra. (SFB)
Johannesevangeliet 14:15-17
Om ni älskar mig håller ni fast vid mina bud. Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara hos er för alltid: sanningens Ande. Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, för han förblir hos er och ska vara i er.
Filipperbrevet 3:13-14
Bröder, jag menar inte att jag har gripit det än. Men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.