En grupp människor ska bestiga ett högt berg. De studerar kartor, fotografier och liknande för att se hur vägen kommer att se ut, vilka hinder de kan behöva tackla. De ser bland annat en djup glaciärspricka som bäst korsas genom att fälla en stege som över den.
Men för de som ska bära utrustningen kan det ju vara svårt att förstå varför de ska bära med sig en stege när de har all klätterutrustning med sig som behövs för att bestiga berget. För dem går det inte att förstå eftersom de inte har sett det som kommer.
Den som har sett den väg jag ska vandra vet ju precis vad jag behöver för att bäst klara av den och kan också förbereda mig för den vägen på bästa sätt. Men för mig som inte sett vägen kan förberedelserna vara svåra att förstå.
När Gud ingriper i händelserna är det bästa jag kan göra att vara tacksam även om det är svårt att förstå varför det måste ske på just detta vis. Gud som sett alla mina dagar kommer att i sin kärlek se till att jag blir förberedd för dem på bästa sätt.
Inspiration:
Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem hade kommit. (SFB)