Jag vaknar en morgon
och du är inte här.
Vart har du tagit vägen,
varför har du lämnat mig?
Du var mitt liv,
du var min styrka,
du var mitt allt,
vad ska jag nu göra
när du inte är här?
De sa du var någon annan,
de sa du en annan väg tog.
De sa vårt hopp är för stort,
de sa att vi inte ska glädja oss.
Mitt hjärta gråter,
jag vet ju att du var här.
Min gråt går inte att stilla,
jag vet ju att du var överallt.
Mitt hjärta gråter,
jag vet ju att du fanns i allt.
Min gråt går inte att stilla,
för jag vet ju att du var mitt allt.
Men i morgonens första ljus
hämtar jag andan.
I de första strålarna
stillar sig min gråt.
I tystnaden kommer en vind
och torkar min kind,
I tystnaden är Du tillbaka
och säger ”var inte rädd, lita på mig!”
I tystnaden stillar sig oron
vinden lugnar sig.
Du torkar min kind,
och säger ”följ mig!”
Inspiration:
Surah An-Nisa 4:157-158 Det var inte Jesus de korsfäste.
Surah An-Nisa 4:171, Surah Al-Maidah 5:72, Jesus var bara Guds sändebud