Personliga ord

Orden kommer till mig utan förvarning. Oftast efter morgonläsning av bibeln. Plötsligt är de bara där och vill komma ut. Jag skriver ner dem som de kommer. Ingen tanke, ingen reflektion, bara ord. Jag ordnar upp meningarna i vettig följd, kanske byter ut nåt ord för tydlighetens skull. Men det är allt. Förnimmelse av ord, direkt nerskrivet.

Citat markerade med ”SFB”: © Svenska Folkbibeln, se http://www.folkbibeln.se.
Övriga citat: © Svenska Bibelsälskapet, se http://www.bibeln.se

Viktlöst famlande

Länge har jag famlat i viktlöshet,
famlat efter något fast att ta tag i,
famlat efter fäste för mina fötter.

Ända från den dagen min navelsträng knipsades av har famlandet varit min vardag
Dagar av skenbar stadga blandade med total viktlöshet och vanmakt.

Men så en dag sträckte Du ut din hand och sa:
”Kom till mig så ska jag ge dig fäste för dina fötter
och något att hålla dig i.”

Jag fattade tag i din hand och lät mig dras mot dig.

Ju närmare jag kommer desto fastare mark får mina fötter
Ju närmare jag kommer desto stadigare grepp får mina händer.

Utan dig skulle jag fortsätta att famla i viktlöshet och vanmakt.
Jag har dig att tacka för allt.

Du finns i allt

Jag beundrar solstrålarna genom molnskyarna
Jag känner hur vinden fläktar skönt mot min kind
Jag upplever hur regndropparna får huden att spritta av liv

Jag ser dig i solstrålarna
Jag känner dig i vinden
Jag upplever dig i regndropparna

Du är i allt, 
överallt, 
för alltid.

Puffar

Varje gång jag fastnar i en dumhet
    kommer Du och puffar mig bort
Varje gång jag fastnar i dåliga tankar
    kommer Du och puffar mig ur dem
Varje gång jag gör min värld liten
    kommer Du och puffar gränserna utåt

Jag är så tacksam för varje gång
Du puffar mig i rätt riktning.

Som ett barn kommer jag till dig
och jag klarar mig inte utan dina puffar.

Inspiration:

Psaltaren 23:1-4
En psalm av David. Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg.

Bekymrens två ansikten

Bekymren vittnade förr om en allt mörkare framtid,
en framtid som inte skulle bli som jag hoppats.
En framtid fylld av allt fler bekymmer,
för att till slut kvävas till döds under tyngden av sig själv.

Men så öppnades vägen för Dig in i mitt liv,

Genom tron på Dig fylldes jag av förtröstan och hopp.
Genom tron på dig lyste hoppet
att den eviga fortsättningen skulle bli helt fantastisk.

Bekymmer i nuet vittnar om en stärkande process,
en framtid som blir bättre än jag tidigare kunnat hoppats på,
en framtid som inte alls blir som jag tidigare hoppats,
en framtid som överträffar allt jag tidigare hoppats på.

Otillräcklig

Hur ska jag kunna vara tacksam nog?
Hur ska jag kunna göra budskapet tillräcklig rättvisa?
Hur ska jag kunna visa tillräcklig vördnad gentemot dig, vår Fader?
Hur ska jag kunna vara saltet och ljuset i denna mörka värld?

Svaren kan jag inte finna i mig,
de kommer från Dig genom din Son, Jesus.

Ge mig tålamod att lyssna,
Ge mig styrka att stå emot
Ge mig mod att visa.

Endast Du kan ge mig detta.

Inspiration:

Matteusevangeliet 5:13-16

Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna. Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.