Min färd har varit trygg och lovande
I skyddet av din hand och Din värmande filt
Nu står jag i ett vägskäl,
jag har tappat din skyddande filt
och hittar den inte
Regnet strilar ner,
Jag fryser och vill vidare
Vidare till den gröna dal där du kan valla mig rätt.
Har jag tappat dig på vägen?
Har jag börjat springa för fort?
Jag har sprungit in på den gamla vägen igen
uppslukad av det gamla välkänd
I vardagsstressen har jag fattat tag i det gamla välkända,
Försökt springa ifatt något som försvinner.
Lyckan säger sig finnas där alldeles framför mig
Bara jag springer lite fortare utan att se mig om
Så lovar den mig ro och glädje igen.
Bara lite fortare
Bara en liten stund till.
Och för varje steg jag springer,
springer jag bort från Dig.
Bara en liten bit till
Längre bort från Dig,
Då blir allt bra.
Insikten förleds av den Onde
Den Onde lockar mig bort från Dig
Med sina förföriska ord och löften
Spring lite till så hittar du lyckan
Spring lite till,
Bort från Herren.
Kom till mig så får du din glädje direk
Kom till mig så blir du gillad av andra igen.
Kom till mig så passar du in bland andra igen.
Kom till mig så blir du en av oss.
Jag måste stanna,
Stanna och vända om
Hitta tillbaka till vägskälet
Där i det kalla regnet.
kan jag leta upp den andra vägen,
Den okända vägen,
den trånga smala vägen.
Inspiration:
Matteusevangeliet 7:13–14
’Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.