Förr kom du som en befriare,
en välkommen glädjeknuff.
Du fanns där ofta,
och oftast var du välkommen.
Med tiden blev du inte bara välkommen,
du blev också nödvändig.
När du inte var med var det något som saknades,
och saknaden växte till ett tvång.
Befriaren hade blivit ett tvång,
och i egenskap av tvång blev det ingen glädjeknuff.
Tvånget fanns kvar,
men befrielsen kom aldrig.
Men så kom Herrens befrielse,
en befrielse från tidigare tvång.
Genom Herrens befrielse släppte tvånget,
och glädjen infann sig ändå.
Inspiration:
Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i min köttsliga natur. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det som är gott. Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.