Myllret av folk glider sakta framåt genom stationen,
mot rulltrappan, upp för trappen, vidare mot utgången.
Alla kommer från nånstans, alla är på väg nånstans,
men just nu är alla här, i detta ögonblick.
Det går en rysning genom stationen,
en rysning som skvallrar om en Närvaro.
Som en pulserande livsnerv finns den där,
i allt, i alla, i mig, i de andra, i rummet, i alla, i allt.
Som en smula på tröjärmen
eller ett ögonblick av tanke,
så passerar Närvaron förbi i de flesta fall
utan att lämna spår.
Som en påminnelse om vår plats i det större
gör sig Närvaron påmind här och där.
I de flesta fall bara för ett ögonblick,
utan att lämna spår.
Men så bestämmer sig Närvaron för att haka sig kvar hos någon,
den bestämmer sig för att inte lämna just denna person.
Närvaron stannar och klänger sig fast,
den vägrar att släppa taget.
Närvaron blir till en nära vän
som allt oftare påminner om det som är större än oss.
Närvaron blir till en nära vän
som ger en mening och ett syfte, en trygghet i tomheten.
Inspiration:
Psaltaren 23:1-4
En psalm av David. Herren är min herde, mig ska inget fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav , de tröstar mig.
Första Kungaboken 18:41-46
Elia sade till Ahab: ”Bryt upp, ät och drick, för jag hör suset av regn.” Då reste sig Ahab upp för att äta och dricka. Men Elia steg upp på Karmels topp och böjde sig ner mot marken med ansiktet mellan knäna. Han sade till sin tjänare: ”Gå upp och se ut mot havet!” Han gick då upp och såg ut över havet, men sade: ”Jag ser ingenting.” Sju gånger sade han till honom att gå tillbaka. När han kom dit sjunde gången, sade han: ”Se, ett litet moln som en manshand stiger upp ur havet.” Då sade han: ”Gå och säg till Ahab: Spänn för och far ner, så att inte regnet håller dig kvar.” I ett nu blev himlen mörk av moln och storm, och ett kraftigt regn föll. Och Ahab steg upp i sin vagn och for till Jisreel . Men Herrens hand hade kommit över Elia, så att han band upp sina kläder och sprang framför Ahab ända till Jisreel.
Johannesevangeliet 15:1-8
Jag är den sanna vinstocken, och min Far är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt. Ni är redan nu rena i kraft av ordet som jag har talat till er. Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra. Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och vissnar. Sådana grenar samlar man ihop och kastar i elden, och de bränns upp. Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni ska få det. Min Far förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.