Pilgrim

Att göra vägval, tilltro till den rätta vägen.

Citat markerade med ”SFB”: © Svenska Folkbibeln, se http://www.folkbibeln.se.
Övriga citat: © Svenska Bibelsälskapet, se http://www.bibeln.se

Vägen genom livet

Länge har jag kämpat
    för att hitta just min väg genom livet

Många är de vägar jag provat
    men alla har de skavt som en sko på fel fot

Men vägen jag ska gå
    den var redan utstakad

Den var skapad av dig Herre,
    långt innan jag öppnade mina ögon

Nu behöver jag bara lita på Dig
och låta mig bli vallad dit jag ska gå.

Släppa taget om mig själv
och ha tillit till att den väg Du stakat ut åt mig
det är den bästa vägen för mig.

Inspiration:

Psaltaren 23:1-6
’En psalm av David. Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg. Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden. Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.’

Psaltaren 139:13
’Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet. ’

Jag finns här

Gud,
Jag finns här för dig,
Visa mig vilken väg jag ska gå
Så jag kan visa Din härlighet för andra.

Gud,
Jag finns här för dig,
Visa mig var jag behövs
Så jag kan vara ett stöd för andra.

Gud,
Jag finns här för dig
Visa mig var mörkret härskar
Så jag kan bidra med en ljusglimt.

En väg full av hinder

I en tid av oro
Står mitt hopp till dig

När allt är osäkert
Finns min säkerhet i dig

Min Gud jag ber dig
Rädda mig från detta

Jag vet att du gör det
Men bara genom min tro.

Jag vet att du ger mig vad jag behöver
Bara jag släpper taget om mig själv och följer dig.

Men att släppa taget är svårt
Det gamla livets grepp är starkt

Jag sitter fast i denna kamp
Men hoppas att i prövningens tid ska jag finna styrka

Jag snubblar och ramlar
Men reser mig upp och fortsätter att gå på Din väg

Mitt ankare i den Ondes storm

Om jag en endaste gång kunde göra en endaste sak som är så bra att jag inte behöver få förlåtelse så skulle jag bli glad och upprymd på ett sätt jag aldrig blivit förut. 

Genom min tro ger jag mig själv som tjänare till dig och för detta ger Du mig förlåtelse för allt. Endast tack vare min tro ger du mig oändlig förlåtelse.

Du ger mig ro och vila i själen och en Helig Ande som hjälp och vägledning. Din gåva är värd mer än allt vad världen har att erbjuda, men så är ju inte heller gåvan av denna värld.

Min Herre, jag ber Dig, ha tålamod med mig. Jag lever dagligen i en strid där den Onde försöker förleda mig med sina snabba belöningar. Allt som behövs är att släppa taget och låta mig svepas med i den Ondes vinddrag. Ingenting vore lättare än det. 

Men jag klamrar mig fast vid Dig som en båt vid sitt ankare. Utan dig att klamra mig fast vid skulle jag fortfarande vara som ett löv för den Ondes vind.

Men nu har jag Dig som mitt ankare i den Ondes stormvindar. Och för varje dag som jag föder mig med Ditt Ord växer sig ankaret starkare och starkare.

Associationer:

Matteusevangeliet 14:22-33
’Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön medan han skickade hem folket. Så snart han hade gjort det gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. Båten var då redan långt från land och kämpade mot vågorna, eftersom det var motvind. Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. När lärjungarna fick se honom gå på sjön blev de förskräckta och trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla. Men genast talade Jesus till dem och sade: »Lugn, det är jag. Var inte rädda.« Petrus svarade: »Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet.« Han sade: »Kom!« och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur det blåste blev han rädd. Han började sjunka och ropade: »Herre, hjälp mig!« Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. »Du trossvage«, sade han. »Varför tvivlade du?« De steg i båten, och vinden lade sig. Och de som var i båten föll ner för honom och sade: »Du måste vara Guds son.« ’

Ett löfte

Jag var trasig och du kom
med löfte om att laga mig

Jag var vilsen och du kom
med löfte om att leda mig rätt

Jag hade kommit till vägs ände och du kom
för att visa mig en fortsättning

Allt jag behövde göra
var att tro på dig
och att följa dig

Jag tror på Dig och du lagar mig
Jag tror på Dig och du leder mig rätt
Jag tror på Dig och du visar mig en fortsättning

När jag förstår din vilja
då kan jag göra det du vill jag ska göra
Då kan jag sprida ditt ljus i mörkret
och vara till vägledning för andra.

Du min Gud ”Jag Är”, du är mitt allt.

Inspiration:

Matteusevangeliet 14:22-33
’Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön medan han skickade hem folket. Så snart han hade gjort det gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. Båten var då redan långt från land och kämpade mot vågorna, eftersom det var motvind. Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. När lärjungarna fick se honom gå på sjön blev de förskräckta och trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla. Men genast talade Jesus till dem och sade: »Lugn, det är jag. Var inte rädda.« Petrus svarade: »Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet.« Han sade: »Kom!« och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur det blåste blev han rädd. Han började sjunka och ropade: »Herre, hjälp mig!« Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. »Du trossvage«, sade han. »Varför tvivlade du?« De steg i båten, och vinden lade sig. Och de som var i båten föll ner för honom och sade: »Du måste vara Guds son.« ’

Psaltaren 86:6-7

Herre, lyssna till min bön, hör mig när jag ber. I nödens stund ropar jag till dig, och du svarar mig.

Psaltaren 116:1-3

Jag älskar Herren, ty han har hört min bön om förskoning. Han lyssnade till mig när jag ropade. Dödens snaror omgav mig, dödsrikets fasor nådde mig, jag var i nöd och förtvivlan.