Som en fot i fel sko
blev jag född in i detta liv.
Det skav och det sved,
alltid var världen till besvär.
Alla mina försök att passa in
blev till skavsår.
Alla mina försök att bli som andra
blev till blåmärken.
Men så en dag gav en del av skon vika,
en vass kant sprack till en ljusglimt.
I ljusglimten såg jag ett hopp,
i hoppet fanns ett löfte om en bättre väg.
Steg för steg tappar skon sitt grepp om mig,
för varje dag som går vittrar dess tvång sakta bort.
Skon som förr var min tvångströja,
blir allt mer ledig och följsam.
När skon blir följsam
kan jag med lätthet gå genom livet.
När skon inte bara skaver
kan mitt liv bli till glädje för andra.
Gud,
jag tackar dig för att jag fått uppleva skillnaden,
skillnaden mellan att vandra i mörkret och att vandra i ljuset.
Om jag inte hade vandrat i mörkret,
hur skulle jag då sett ljuset?
Inspiration:
De gudlösa är avfälliga från födseln, lögnarna far vilse ända från moderlivet. De har gift som ormens gift, de liknar en döv huggorm som stänger sitt öra och inte hör ormtjusaren, den skicklige besvärjaren. (SFB)
Ni har hört att det är sagt: Du ska älska din nästa och hata din fiende. Jag säger er: Älska era fiender och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Fars barn, för han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. (SFB)
Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: Min är hämnden, jag ska utkräva den, säger Herren. (SFB)