Ett löfte
Jag var trasig och du kom
med löfte om att laga mig
Jag var vilsen och du kom
med löfte om att leda mig rätt
Jag hade kommit till vägs ände och du kom
för att visa mig en fortsättning
Allt jag behövde göra
var att tro på dig
och att följa dig
Jag tror på dig och du lagar mig
Jag tror på dig och du leder mig rätt
Jag tror på dig och du visar mig en fortsättning
Om jag kan förstå din vilja
så kan jag göra det du vill jag ska göra
Då kan jag sprida ditt ljus i mörkret
och vara till vägledning för andra.
Associationer:
Matteusevangeliet 14:22-33
Psaltaren 86:6-7
Psaltaren 116:1-3
Image by Myriams-Fotos from Pixabay
Senaste inläggen
Lyckan
Hur kunde jag tro att lyckan skulle finnas i berömdhet?
Hur kunde jag tro att lyckan skulle finnas i prestation?
Hur kunde jag tro att lyckan skulle finnas i allt jag gjort?
Hur kunde jag tro att lyckan skulle finnas i saker?
Hur kunde jag tro att lyckan skulle finnas i ära?
Hur kunde jag tro att lyckan skulle finnas i andras godkännande?
Hur kunde jag tro att lyckan skulle finnas i karriären?
Alltid har jag letat efter lyckan nån annanstans.
Alltid har jag letat efter lyckan i det jag saknar.
Alltid har jag letat efter lyckan där andra verkade ha hittat den.
Men inte har lyckan kommit till mig.
Allt jag fått har varit frustration.
Allt jag fått har varit ett sug efter mer.
Alltid jag har fått har varit en större tomhet.
Men i avsaknaden av allt det jag har letat efter,
i avsaknaden och tomheten efter det som aldrig blev.
Mitt i det som jag försökte fly från
där finns friden och lugnet
där fanns glädjen och uppfylldheten.
Inte uppfylld av mig själv
utan uppfylld av dig
Inspiration:
Filipperbrevet 4:13
Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.
Andra Korintierbrevet 4:8-9
Vi är ständigt trängda men inte instängda, rådvilla men inte rådlösa, förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna.
Hesekiel 8:3-4
Han räckte ut något som liknade en hand och tog tag i en lock av mitt hår, och Anden lyfte upp mig mellan himmel och jord. I syner från Gud förde han mig till Jerusalem, till den inre förgårdens port som vetter åt norr, där avgudabilden stod som väckt Guds vrede. Och se, där var härligheten från Israels Gud, så som jag hade sett den på slätten.
Psaltaren 86:11
Visa mig, Herre , din väg, jag vill vandra i din sanning. Ge mig ett odelat hjärta så att jag vördar ditt namn.
Vila i din hand
Listan är lång med saker att göra.
Jag gör en del och fortsätter med andra.
Jag hinner inte klart med allt,
jag får fortsätta i morgon
Men egentligen vill jag bara
vila I din hand
Listan är tom,
det är ingenting mer som måste göras.
Vad ska jag göra nu?
Jag kan väl inte bara sitta här,
jag måste ju prestera något.
Men allt jag egentligen vill
är att vila i din hand
Jag tänker att jag kan göra det här
och jag tänker att jag kan göra det där.
Varför ska jag inte göra något alls?
Jag kan väl inte bara sitta stilla?
Varför är det så svårt
att bara vila I din hand?
Men så tar jag mig modet.
En dag låter jag sakerna ligga.
Just den här dagen
gör jag ingenting
Just den här dagen
vilar jag bara i din hand
Inspiration:
Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda är lätt.
Vishetens dragkamp
Hur ska jag stå ut med denna dragkamp?
Hur ska jag undvika att slitas itu?
Visheten kämpar mot visheten,
Guds vishet mot världens vishet.
Min vilja går åt ett håll,
min vana går åt det andra.
Dit jag måste är åt ena hållet
men minsta motståndet är att gå åt andra hållet.
Inspiration:
Första Korintierbrevet 1:21-25
När världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap vi förkunnar frälsa dem som tror. Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi predikar Kristus som korsfäst – för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.
När han beredde himlen var jag där, när han välvde ett valv över djupen, när han fäste skyarna där uppe och djupets källor bröt fram med kraft, när han satte en gräns för havet och vattnet stannade där han befallt, när han lade jordens grund, då var jag verksam vid hans sida. Jag var hans glädje dag efter dag, ständigt jublande inför honom. Jag jublade över hela hans värld och hade min glädje hos människors barn.
Ut i tystnaden
Jag tar ett par steg
bort från vardagen
Ljudet av det välbekanta
blir med ens lite svagare
Jag fortsätter mot det tysta
Ljudet av det välbekanta blir för varje steg
lite mer avlägset,
lite mindre betydelsefullt
och lite mer främmande
Jag fortsätter ut i det tysta
Det tysta blir mer påtagligt
Det välbekanta sorlet
finns nu endast
som en avlägsen påminnelse
Jag fortsätter ut i det tysta
Det tysta omsluter mig
som en nytvättad filt,
lite kall och obehaglig,
men med ett gott löfte
Jag fortsätter ut i det tysta
Det tysta värmer hela mig
Det välbekanta sorlet är bortglömt
Vad spelar egentligen någon roll,
förutom tystnad?
Jag fortsätter ut i det tysta
Sorlet är sedan länge bortglömt.
Där ute i det tysta finns det något?
Där ute i det tysta ser jag något?
Jag fortsätter ut i det tysta
Tystnaden ropar på mig,
tystnaden kallar på mig.
Här ute i tystnaden
finns det som är för just mig.
Jag är i tystnaden
och tystnaden omsluter mig.
Jag är i tystnaden
och tystnaden är i mig.
Här i tystnaden
hörs bara skapelsen
Här i tystnaden
finns vandringens budskap
Inspiration:
Psaltaren 23:1-4
En psalm av David. Herren är min herde, mig ska inget fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav , de tröstar mig.
Som ett barn
Som ett barn som är helt beroende av sin förälder
Som ett barn som fullständigt litar på sin förälder
Som ett barn som i full tillförsikt
sätter förälderns vilja främst.
Inspiration:
Psaltaren 131:2
Jag har lugnat och stillat min själ som ett avvant barn hos sin mor. Som ett avvant barn är min själ i mig.
Lukasevangeliet 22:42
”Far! Om du vill, så ta den här bägaren ifrån mig! Men ske inte min vilja, utan din.”
Markusevangeliet 10:15
Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.