Ett löfte
Jag var trasig och du kom
med löfte om att laga mig
Jag var vilsen och du kom
med löfte om att leda mig rätt
Jag hade kommit till vägs ände och du kom
för att visa mig en fortsättning
Allt jag behövde göra
var att tro på dig
och att följa dig
Jag tror på dig och du lagar mig
Jag tror på dig och du leder mig rätt
Jag tror på dig och du visar mig en fortsättning
Om jag kan förstå din vilja
så kan jag göra det du vill jag ska göra
Då kan jag sprida ditt ljus i mörkret
och vara till vägledning för andra.
Associationer:
Matteusevangeliet 14:22-33
Psaltaren 86:6-7
Psaltaren 116:1-3
Image by Myriams-Fotos from Pixabay
Senaste inläggen
Villospår
Min färd har varit trygg och lovande
I skyddet av din hand och Din värmande filt
Nu står jag i ett vägskäl,
jag har tappat din skyddande filt
och hittar den inte
Regnet strilar ner,
Jag fryser och vill vidare
Vidare till den gröna dal där du kan valla mig rätt.
Har jag tappat dig på vägen?
Har jag börjat springa för fort?
Jag har sprungit in på den gamla vägen igen
uppslukad av det gamla välkänd
I vardagsstressen har jag fattat tag i det gamla välkända,
Försökt springa ifatt något som försvinner.
Lyckan säger sig finnas där alldeles framför mig
Bara jag springer lite fortare utan att se mig om
Så lovar den mig ro och glädje igen.
Bara lite fortare
Bara en liten stund till.
Och för varje steg jag springer,
springer jag bort från Dig.
Bara en liten bit till
Längre bort från Dig,
Då blir allt bra.
Insikten förleds av den Onde
Den Onde lockar mig bort från Dig
Med sina förföriska ord och löften
Spring lite till så hittar du lyckan
Spring lite till,
Bort från Herren.
Kom till mig så får du din glädje direk
Kom till mig så blir du gillad av andra igen.
Kom till mig så passar du in bland andra igen.
Kom till mig så blir du en av oss.
Jag måste stanna,
Stanna och vända om
Hitta tillbaka till vägskälet
Där i det kalla regnet.
kan jag leta upp den andra vägen,
Den okända vägen,
den trånga smala vägen.
Inspiration:
Matteusevangeliet 7:13–14
’Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.
Vart ska jag?
Min drivkraft sinar,
Det som var viktigt är inte längre viktigt,
Det som var meningsfullt har tappat sin mening
Bakom hörnet väntar något annat
Bakom hörnet finns det jag egentligen borde göra
Ska jag bryta mig fri från mina bojor nu
eller ska jag vänta en stund till?
Jag har gått vilse
och hittar inte vägen framåt
Min Herre jag ber dig, visa mig vägen!
Inspiration:
Filipperbrevet 3:7-9
’Men allt sådant som var en vinst för mig har jag för Kristi skull kommit att räkna som en ren förlust. Ja, jag räknar faktiskt allt som en förlust jämfört med det som är långt mera värt, kunskapen om min herre Kristus Jesus. För hans skull har allt det andra förlorat sitt värde för mig. Jag kastar det på sophögen för att vinna Kristus och få leva i honom, inte med den rättfärdighet som lagen ger utan med den som kommer av tro på Kristus, den rättfärdighet som Gud ger åt dem som tror.
Att vara ödmjuk eller armbåga sig fram
Jag har tidigare resonerat som så att ska man få det man vill ha så måste man se till att ta sin plats. Att bara vänta på sin tur lämnar bara platsen öppen för andra att komma före. Och de andra ser det förstås som att de vinner på min bekostnad. Så när det var en bökig trafiksituation eller oorganiserad kö så var jag där och tog min plats. Jag trängdes på samma vis som andra gjorde och jag fick det jag ville ha.
Men så sakta har ödmjukheten kommit smygande. Eller kanske snarare, viljan att ge istället för viljan att ta. Det började som en flyktig tanke, fortsatte som ett gnagande ifrågasättande av mig själv och mynnade ut i ett tänkande åt ett helt annat håll.
Kan jag lämna plats åt någon annan i trafiken så gör jag det. Kan jag ge plats för någon i kön som verkar ha bråttom så gör jag det. Kan jag låta någon annan glänsa istället för mig för en uppgift väl utförd så låter jag dem göra det.
Det märkliga är att det är ju jag som vinner högsta vinsten. Det jag tidigare såg som en vinst ser jag nu som en förlust. Det jag tidigare såg som en förlust ser jag nu som en vinst. Vinsten att ge något till någon annan istället för att själv ta det. Vinsten att göra gott åt andra istället för mig själv. Vinsten att älska min nästa som mig själv.
Genom min tro har jag fått den största gåva en människa kan få – nådegåvan från Gud som öppnar vägen för ett liv tillsammans med Gud. Likväl som jag blivit förlåten för mina fel och brister vill jag nu förlåta andra. Likväl som jag fått den största gåvan av alla vill jag ge andra vad jag kan ge dem.
Men den största gåvan jag fått kan jag inte ge vidare. Den är inget jag på något vis förtjänat och jag vet inte varför just jag fått den. Den kan jag bara tacksamt ta emot och göra det bästa jag kan av. Och be att andra som är kallade också väljer att ta emot den.
Associationer:
Efesierbrevet 4:22-24
’Därför skall ni sluta leva som förut; ni skall lägga av er den gamla människan, som går under, bedragen av sina begär. Se till att ni förnyas i ande och förstånd och att ni klär er i den nya människan, som har skapats efter Guds bild, med den rättfärdighet och den helighet som hör sanningen till.
Galaterbrevet 5:14
’Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv.
Ut ur tystnaden
Att säga sanningen kan vara tungt
när du vet att den kommer att bestridas
Men att hålla tyst när osanning sprids
vore att missbruka det förtroende Herren gett oss genom sin nåd.
Att berätta sanningen är inte valfritt
att vara ljuset och saltet är vi alla kallade till.
Associationer:
Du skall inte vittna falskt mot din nästa.
Matteus 5:13-16
Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna. Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.
Vägen genom livet
Länge har jag kämpat
för att hitta just min väg genom livet
Många är de vägar jag provat
men alla har de skavt som en sko på fel fot
Men vägen jag ska gå
den var redan utstakad
Den var skapad av dig Herre,
långt innan jag öppnade mina ögon
Nu behöver jag bara lita på Dig
och låta mig bli vallad dit jag ska gå.
Släppa taget om mig själv
och ha tillit till att den väg Du stakat ut åt mig
det är den bästa vägen för mig.
Inspiration:
Psaltaren 23:1-6
’En psalm av David. Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg. Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden. Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.’
Psaltaren 139:13
’Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet. ’