Ett löfte
Jag var trasig och du kom
med löfte om att laga mig
Jag var vilsen och du kom
med löfte om att leda mig rätt
Jag hade kommit till vägs ände och du kom
för att visa mig en fortsättning
Allt jag behövde göra
var att tro på dig
och att följa dig
Jag tror på dig och du lagar mig
Jag tror på dig och du leder mig rätt
Jag tror på dig och du visar mig en fortsättning
Om jag kan förstå din vilja
så kan jag göra det du vill jag ska göra
Då kan jag sprida ditt ljus i mörkret
och vara till vägledning för andra.
Associationer:
Matteusevangeliet 14:22-33
Psaltaren 86:6-7
Psaltaren 116:1-3
Image by Myriams-Fotos from Pixabay
Senaste inläggen
Det gnistrande himlavalvet
I nattens gnistrande himlavalv
ser jag Dig.
I den ensamma blomman på den karga hällen
ser jag Dig.
I min själ,
ser jag dig
Du finns överallt och i allt och är allt,
din närvaro går inte att ta miste på.
Du finns överallt och i allt och är allt,
med ett öppet hjärta tänds mitt begär att söka Dig.
Ta min hand och led mig rätt när jag går vilse,
ta min hand och visa din närvaro när jag glömmer den,
ta min hand på min vandring för att komma närmare Dig.
Inspiration:
Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. (SFB)
Stor är Herren och högt prisad, värd att vörda mer än alla gudar. Folkens alla gudar är avgudar, men Herren har gjort himlen. (SFB)
Apostlagärningarna 17:26-27
Av en enda människa har han skapat alla människor och folk till att bo över hela jorden, och han har fastställt bestämda tider och gränser inom vilka de ska bo. Det gjorde han för att de ska söka Gud och kanske kunna treva sig fram och finna honom, fast han inte är långt borta från någon enda av oss. (SFB)
Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt. (SFB)
Solsken blir till mörker
Dagarna sjöng i solens sken,
lättsamt gled vi framåt.
I solens sken var allt en frid,
tanken på annat än sång var långt borta.
En plötslig spricka i solens sken,
lika plötsligt bryts sången.
Solen gick i moln,
sången byttes till hårda ord.
De hårda orden skymde solen,
som en blixt från en klar himmel kom de.
De hårda orden slank ut,
och sinnets färg ändrade de.
Mitt sinne är mörkt,
mitt sinne fylls av mörka tankar.
Men min mun är stängd,
de mörka tankarna stannar där de är.
Tystnaden är förödande,
men tystnad är bättre än hårda ord.
Hårda ord är bränsle på elden,
en eld som behöver släckas.
Men tystnaden läker inga sår,
mörkret växer i frånvaron av ljus.
Ut måste det som tär inombords,
till ord måste tankarna bli.
När vreden lagt sig kan vishet ta dess plats,
i vishet kan orden bli läkande.
När visheten får råda
skapar orden ljus i mörkret.
Inspiration:
Den som döljer hat har falska läppar, den som sprider förtal är en dåre. (SFB)
Detta vet ni, mina älskade bröder. Varje människa ska vara snar att höra, sen att tala och sen till vrede, för en människas vrede leder inte till det som är rätt inför Gud. (SFB)
Plåga och rening
O Gud,
min elakartade tumör inombords är så plågsam.
I vågor förvirrar den mitt sinne,
i vågor sänker den mig i smärta.
Mellan vågorna hämtar jag andan,
mellan vågorna får jag en lugn stund.
Inombords är jag smutsig,
inombords fylls jag av dåliga tankar och begär.
Men när Du klämmer och det smärtar lossnar det dåliga,
När Du klämmer och det smärtar rör sig det dåliga utåt.
När det dåliga hamnar i ditt ljus brinner det,
när det dåliga hamnar i ditt ljus blir det till torra skorvar.
Skorvarna trillar sakta av,
skorvarna trillar av och jag blir renad.
O Gud,
för varje skorv som trillar av kommer jag ett steg på vägen,
för varje skorv som trillar av blir jag lite renare inombords.
I min bön ber jag dig att rena mig från det onda,
i min bön ber jag dig att rädda mig till Dig.
Inspiration:
Ja, med skuld är jag född och med synd blev jag till i min moders liv. Du älskar sanning i hjärtat, lär mig då vishet i mitt innersta. Rena mig med isop så att jag blir ren, tvätta mig så att jag blir vitare än snö. (SFB)
Andra Timoteusbrevet 2:21
Den som nu renar sig från dessa blir ett kärl till hedrande ändamål, helgat, användbart för sin herre och redo för varje god gärning. (SFB)
Som en fot i fel sko
Som en fot i fel sko
blev jag född in i detta liv.
Det skav och det sved,
alltid var världen till besvär.
Alla mina försök att passa in
blev till skavsår.
Alla mina försök att bli som andra
blev till blåmärken.
Men så en dag gav en del av skon vika,
en vass kant sprack till en ljusglimt.
I ljusglimten såg jag ett hopp,
i hoppet fanns ett löfte om en bättre väg.
Steg för steg tappar skon sitt grepp om mig,
för varje dag som går vittrar dess tvång sakta bort.
Skon som förr var min tvångströja,
blir allt mer ledig och följsam.
När skon blir följsam
kan jag med lätthet gå genom livet.
När skon inte bara skaver
kan mitt liv bli till glädje för andra.
Gud,
jag tackar dig för att jag fått uppleva skillnaden,
skillnaden mellan att vandra i mörkret och att vandra i ljuset.
Om jag inte hade vandrat i mörkret,
hur skulle jag då sett ljuset?
Inspiration:
De gudlösa är avfälliga från födseln, lögnarna far vilse ända från moderlivet. De har gift som ormens gift, de liknar en döv huggorm som stänger sitt öra och inte hör ormtjusaren, den skicklige besvärjaren. (SFB)
Ni har hört att det är sagt: Du ska älska din nästa och hata din fiende. Jag säger er: Älska era fiender och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Fars barn, för han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. (SFB)
Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: Min är hämnden, jag ska utkräva den, säger Herren. (SFB)
Makro och Mikro
För varje allt starkare teleskop vi tillverkar ser vi allt längre ut i makrokosmos. Hur stort och ofantligt det är.
För varje mikroskop vi tillverkar ser vi allt längre in i mikrokosmos, hur oändligt komplext allting är.
Ju mer vi använder Guds gåvor på ett kreativt sätt, desto mer av Guds oändlighet kan vi erfara.