Citat markerade med ”SFB”: © Svenska Folkbibeln, se http://www.folkbibeln.se.
Övriga citat: © Svenska Bibelsälskapet, se http://www.bibeln.se

Mitt ankare i den Ondes storm

15 apr 2021 |

Om jag en endaste gång kunde göra en endaste sak som är så bra att jag inte behöver få förlåtelse så skulle jag bli glad och upprymd på ett sätt jag aldrig blivit förut. 

Genom min tro ger jag mig själv som tjänare till dig och för detta ger Du mig förlåtelse för allt. Endast tack vare min tro ger du mig oändlig förlåtelse.

Du ger mig ro och vila i själen och en Helig Ande som hjälp och vägledning. Din gåva är värd mer än allt vad världen har att erbjuda, men så är ju inte heller gåvan av denna värld.

Min Herre, jag ber Dig, ha tålamod med mig. Jag lever dagligen i en strid där den Onde försöker förleda mig med sina snabba belöningar. Allt som behövs är att släppa taget och låta mig svepas med i den Ondes vinddrag. Ingenting vore lättare än det. 

Men jag klamrar mig fast vid Dig som en båt vid sitt ankare. Utan dig att klamra mig fast vid skulle jag fortfarande vara som ett löv för den Ondes vind.

Men nu har jag Dig som mitt ankare i den Ondes stormvindar. Och för varje dag som jag föder mig med Ditt Ord växer sig ankaret starkare och starkare.

Associationer:

Matteusevangeliet 14:22-33
’Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön medan han skickade hem folket. Så snart han hade gjort det gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. Båten var då redan långt från land och kämpade mot vågorna, eftersom det var motvind. Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. När lärjungarna fick se honom gå på sjön blev de förskräckta och trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla. Men genast talade Jesus till dem och sade: »Lugn, det är jag. Var inte rädda.« Petrus svarade: »Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet.« Han sade: »Kom!« och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur det blåste blev han rädd. Han började sjunka och ropade: »Herre, hjälp mig!« Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. »Du trossvage«, sade han. »Varför tvivlade du?« De steg i båten, och vinden lade sig. Och de som var i båten föll ner för honom och sade: »Du måste vara Guds son.« ’