Tomhänt kom jag in i livet, tomhänt ska jag lämna det.
Född till att leva, född till att dö.
Inget har jag rätt till, inget kan jag ta för givet.
Varje morgon jag vaknar är en gåva från Dig.
Jag hade kunnat bli född för att leva en endaste dag,
men jag har fått många år.
Jag hade kunnat bli född för att leva mitt liv i blindo,
men du öppnade mina ögon.
Jag hade kunnat bli född för att gå till graven i ovisshet,
men genom tron fick jag en möjlighet att leva i visshet.
Varje smärta blir en påminnelse om min förgänglighet
Hur ska jag kunna visa min tacksamhet?
Inspiration:
Ni vet inte hur ert liv blir i morgon. Ni är en dimma som syns en kort stund och sedan försvinner.
För tomhänta kom vi till världen och tomhänta skall vi gå ur den.
Nu säger någon: Varför fortsätter han att förebrå oss? Ingen kan ju göra motstånd mot hans vilja. Men tror du, stackars människa, att du kan göra invändningar mot Gud? Kan det formade säga till formaren: Varför gjorde du mig sådan? Bestämmer inte krukmakaren över sin lera, så att han av en och samma klump kan göra både ett fint kärl och ett som inte är så fint? Kanske har Gud, för att visa sin vrede och göra sin makt känd, länge sparat de kärl som han har gjort för att förstöra i sin vrede? Och kanske ville han göra hela sin härlighet känd genom de kärl som han har bestämt till att förhärligas genom hans barmhärtighet?