Personliga ord

Orden kommer till mig utan förvarning. Oftast efter morgonläsning av bibeln. Plötsligt är de bara där och vill komma ut. Jag skriver ner dem som de kommer. Ingen tanke, ingen reflektion, bara ord. Jag ordnar upp meningarna i vettig följd, kanske byter ut nåt ord för tydlighetens skull. Men det är allt. Förnimmelse av ord, direkt nerskrivet.

Citat markerade med ”SFB”: © Svenska Folkbibeln, se http://www.folkbibeln.se.
Övriga citat: © Svenska Bibelsälskapet, se http://www.bibeln.se

Vila i din hand

3 feb 25 | | , , , , ,

Listan är lång med saker att göra.
Jag gör en del och fortsätter med andra.
Jag hinner inte klart med allt,
jag får fortsätta i morgon
Men egentligen vill jag bara
vila I din hand 

Listan är tom,
det är ingenting mer som måste göras.
Vad ska jag göra nu?
Jag kan väl inte bara sitta här,
jag måste ju prestera något.
Men allt jag egentligen vill
är att vila i din hand 

Jag tänker att jag kan göra det här
och jag tänker att jag kan göra det där.
Varför ska jag inte göra något alls?
Jag kan väl inte bara sitta stilla?
Varför är det så svårt
att bara vila I din hand?

Men så tar jag mig modet.
En dag låter jag sakerna ligga.
Just den här dagen
gör jag ingenting
Just den här dagen
vilar jag bara i din hand

Inspiration:

Matteusevangeliet 11:28-30

Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda är lätt.

Vishetens dragkamp

3 feb 25 | | , ,

Hur ska jag stå ut med denna dragkamp?
Hur ska jag undvika att slitas itu?

Visheten kämpar mot visheten,
Guds vishet mot världens vishet.

Min vilja går åt ett håll,
min vana går åt det andra.
Dit jag måste är åt ena hållet
men minsta motståndet är att gå åt andra hållet.

Inspiration:

Första Korintierbrevet 1:21-25

När världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap vi förkunnar frälsa dem som tror. Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi predikar Kristus som korsfäst – för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.

Ordspråksboken 8:27-31

När han beredde himlen var jag där, när han välvde ett valv över djupen, när han fäste skyarna där uppe och djupets källor bröt fram med kraft, när han satte en gräns för havet och vattnet stannade där han befallt, när han lade jordens grund, då var jag verksam vid hans sida. Jag var hans glädje dag efter dag, ständigt jublande inför honom. Jag jublade över hela hans värld och hade min glädje hos människors barn.

Ut i tystnaden

17 jan 25 | | ,

Jag tar ett par steg
bort från vardagen
Ljudet av det välbekanta
blir med ens lite svagare

Jag fortsätter mot det tysta
Ljudet av det välbekanta blir för varje steg
lite mer avlägset,
lite mindre betydelsefullt
och lite mer främmande

Jag fortsätter ut i det tysta
Det tysta blir mer påtagligt
Det välbekanta sorlet
finns nu endast
som en avlägsen påminnelse

Jag fortsätter ut i det tysta
Det tysta omsluter mig
som en nytvättad filt,
lite kall och obehaglig,
men med ett gott löfte

Jag fortsätter ut i det tysta
Det tysta värmer hela mig
Det välbekanta sorlet är bortglömt
Vad spelar egentligen någon roll,
förutom tystnad?

Jag fortsätter ut i det tysta
Sorlet är sedan länge bortglömt.
Där ute i det tysta finns det något?
Där ute i det tysta ser jag något?

Jag fortsätter ut i det tysta
Tystnaden ropar på mig,
tystnaden kallar på mig.
Här ute i tystnaden
finns det som är för just mig.

Jag är i tystnaden
och tystnaden omsluter mig.
Jag är i tystnaden
och tystnaden är i mig.

Här i tystnaden
hörs bara skapelsen
Här i tystnaden
finns vandringens budskap

Inspiration:

Psaltaren 23:1-4
En psalm av David. Herren är min herde, mig ska inget fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav , de tröstar mig.


Andens ord

28 jun 24 | | ,

Jag har aldrig hittat min plats i den här världen.
Jag har alltid försökt.
Jag har alltid förtvivlat.
Och jag har alltid misslyckats.

Mitt liv har varit en avskildhet och en tystnad.

Men en dag lade anden ord på min tunga.
Då blev jag i Dig och vi och världen blev ett.

Här, med ditt ord på min tunga
går jag ut i världen och låter din vilja ske.

Inspiration:

Lukasevangeliet 9:1-6
Jesus kallade samman de tolv och gav dem makt över alla onda andar och kraft att bota sjukdomar. Han sände ut dem för att förkunna Guds rike och bota sjuka och sade till dem: ”Ta inte med er något på vägen, varken stav eller väska, bröd eller pengar eller två tunikor. När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni går vidare. Och tar man inte emot er, lämna då den staden och skaka av dammet från era fötter. Det blir ett vittnesbörd mot dem.” De gick ut och vandrade från by till by, och överallt förkunnade de evangeliet och botade sjuka.

Matteusevangeliet 10:16-20
Se, jag sänder er som får in bland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor. Akta er för människorna. De ska utlämna er åt domstolar och piska er i sina synagogor. Ni ska föras inför ståthållare och kungar för min skull, för att vittna inför dem och hedningarna. Men när de utlämnar er, bekymra er då inte för hur ni ska tala eller vad ni ska säga. Det kommer att ges åt er i den stunden, och då är det inte ni som talar, utan er Fars Ande som talar genom er.

Psaltaren 51:17
Herre, öppna mina läppar, så ska min mun förkunna ditt lov.

Stormen sliter mig i bitar

24 mar 24 | | , ,

Det blåser och jag ramlar omkull,
jag reser mig upp och går tillbaka.

Det blåser upp ännu mer,
jag ramlar omkull och rullar iväg
men jag finner krypandes min väg tillbaka.

Stormen ryter med full kraft,
jag håller mig krampaktigt kvar.

Varför inte bara släppa taget och driva med?
Nu struntar jag i allt, nu låter jag mig dras med i stormen?

Nej det kan jag ju inte,
mitt hem är ju här hos Dig!
Det är här jag ska vara.
Det är här det enda finns jag verkligen kan lita på!

Mitt i stormen blir mitt grepp som hårdast.
När vinden sliter i mig som värst
kämpar jag som mest intensivt.

En gång for jag som ett löv för vinden,
en gång kunde minsta vindpust sänka mig,
en gång hade jag inget som var värt att hålla i.

Men nu väntar segerkransen där borta på mig.
Ju starkare stormen blir, desto starkare blir min övertygelse.
Ju starkare stormen blir, desto tydligare blir det var mitt hem är.

Jag känner dina ord verka genom mig,
de bygger upp en styrka i stormen,
de banar en väg så jag kan se genom den.

Där efter vägen finns det som kommer efter stormen,
jag klamrar mig fast vid dig och följer dig
den vägen du går.

Inspiration:

Romarbrevet 5:3-5
Men inte bara det, vi gläder oss också mitt i våra lidanden, för vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp. Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss.

Efesierbrevet 6:13-20
Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och stå upprätt när ni fullgjort allt. Stå alltså fasta, med sanningen som bälte runt höfterna och klädda i rättfärdighetens pansar. Bär som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. Ta dessutom trons sköld, med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. Ta emot frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord. Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden. Var därför vakna och håll ut i bön för alla de heliga. Be också för mig, att ordet ges mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt förkunnar evangeliets hemlighet för vilket jag är en ambassadör i bojor. Be att jag talar så öppet och fritt som jag bör.