Personliga ord

Orden kommer till mig utan förvarning. Oftast efter morgonläsning av bibeln. Plötsligt är de bara där och vill komma ut. Jag skriver ner dem som de kommer. Ingen tanke, ingen reflektion, bara ord. Jag ordnar upp meningarna i vettig följd, kanske byter ut nåt ord för tydlighetens skull. Men det är allt. Förnimmelse av ord, direkt nerskrivet.

Citat markerade med ”SFB”: © Svenska Folkbibeln, se http://www.folkbibeln.se.
Övriga citat: © Svenska Bibelsälskapet, se http://www.bibeln.se

Ut i tystnaden

17 jan 25 | | ,

Jag tar ett par steg
bort från vardagen
Ljudet av det välbekanta
blir med ens lite svagare

Jag fortsätter mot det tysta
Ljudet av det välbekanta blir för varje steg
lite mer avlägset,
lite mindre betydelsefullt
och lite mer främmande

Jag fortsätter ut i det tysta
Det tysta blir mer påtagligt
Det välbekanta sorlet
finns nu endast
som en avlägsen påminnelse

Jag fortsätter ut i det tysta
Det tysta omsluter mig
som en nytvättad filt,
lite kall och obehaglig,
men med ett gott löfte

Jag fortsätter ut i det tysta
Det tysta värmer hela mig
Det välbekanta sorlet är bortglömt
Vad spelar egentligen någon roll,
förutom tystnad?

Jag fortsätter ut i det tysta
Sorlet är sedan länge bortglömt.
Där ute i det tysta finns det något?
Där ute i det tysta ser jag något?

Jag fortsätter ut i det tysta
Tystnaden ropar på mig,
tystnaden kallar på mig.
Här ute i tystnaden
finns det som är för just mig.

Jag är i tystnaden
och tystnaden omsluter mig.
Jag är i tystnaden
och tystnaden är i mig.

Här i tystnaden
hörs bara skapelsen
Här i tystnaden
finns vandringens budskap

Inspiration:

Psaltaren 23:1-4
En psalm av David. Herren är min herde, mig ska inget fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav , de tröstar mig.


Andens ord

28 jun 24 | | ,

Jag har aldrig hittat min plats i den här världen.
Jag har alltid försökt.
Jag har alltid förtvivlat.
Och jag har alltid misslyckats.

Mitt liv har varit en avskildhet och en tystnad.

Men en dag lade anden ord på min tunga.
Då blev jag i Dig och vi och världen blev ett.

Här, med ditt ord på min tunga
går jag ut i världen och låter din vilja ske.

Inspiration:

Lukasevangeliet 9:1-6
Jesus kallade samman de tolv och gav dem makt över alla onda andar och kraft att bota sjukdomar. Han sände ut dem för att förkunna Guds rike och bota sjuka och sade till dem: ”Ta inte med er något på vägen, varken stav eller väska, bröd eller pengar eller två tunikor. När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni går vidare. Och tar man inte emot er, lämna då den staden och skaka av dammet från era fötter. Det blir ett vittnesbörd mot dem.” De gick ut och vandrade från by till by, och överallt förkunnade de evangeliet och botade sjuka.

Matteusevangeliet 10:16-20
Se, jag sänder er som får in bland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor. Akta er för människorna. De ska utlämna er åt domstolar och piska er i sina synagogor. Ni ska föras inför ståthållare och kungar för min skull, för att vittna inför dem och hedningarna. Men när de utlämnar er, bekymra er då inte för hur ni ska tala eller vad ni ska säga. Det kommer att ges åt er i den stunden, och då är det inte ni som talar, utan er Fars Ande som talar genom er.

Psaltaren 51:17
Herre, öppna mina läppar, så ska min mun förkunna ditt lov.

Stormen sliter mig i bitar

24 mar 24 | | , ,

Det blåser och jag ramlar omkull,
jag reser mig upp och går tillbaka.

Det blåser upp ännu mer,
jag ramlar omkull och rullar iväg
men jag finner krypandes min väg tillbaka.

Stormen ryter med full kraft,
jag håller mig krampaktigt kvar.

Varför inte bara släppa taget och driva med?
Nu struntar jag i allt, nu låter jag mig dras med i stormen?

Nej det kan jag ju inte,
mitt hem är ju här hos Dig!
Det är här jag ska vara.
Det är här det enda finns jag verkligen kan lita på!

Mitt i stormen blir mitt grepp som hårdast.
När vinden sliter i mig som värst
kämpar jag som mest intensivt.

En gång for jag som ett löv för vinden,
en gång kunde minsta vindpust sänka mig,
en gång hade jag inget som var värt att hålla i.

Men nu väntar segerkransen där borta på mig.
Ju starkare stormen blir, desto starkare blir min övertygelse.
Ju starkare stormen blir, desto tydligare blir det var mitt hem är.

Jag känner dina ord verka genom mig,
de bygger upp en styrka i stormen,
de banar en väg så jag kan se genom den.

Där efter vägen finns det som kommer efter stormen,
jag klamrar mig fast vid dig och följer dig
den vägen du går.

Inspiration:

Romarbrevet 5:3-5
Men inte bara det, vi gläder oss också mitt i våra lidanden, för vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp. Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss.

Efesierbrevet 6:13-20
Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och stå upprätt när ni fullgjort allt. Stå alltså fasta, med sanningen som bälte runt höfterna och klädda i rättfärdighetens pansar. Bär som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. Ta dessutom trons sköld, med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. Ta emot frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord. Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden. Var därför vakna och håll ut i bön för alla de heliga. Be också för mig, att ordet ges mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt förkunnar evangeliets hemlighet för vilket jag är en ambassadör i bojor. Be att jag talar så öppet och fritt som jag bör.

Oförsiktiga steg

6 mar 24 | | , , , ,

När jag glömmer vem jag är
då ropar du på mig.
När jag glömmer vad jag ska göra
då ropar du på mig.
När jag glömmer vart jag är på väg
då ropar du på mig.
När jag glömmer vem du är
då ropar du på mig.

Ditt rop får mitt blod att isas.
Ditt rop får min själ att darra.
Ditt rop får mig att knäckas av oro.
Ditt rop ekar i tomheten.

Mina steg har tagit fel riktning
och där jag är har jag tappat bort dig.
Mina steg har tagit fel riktning
och jag har lånat ut mig själv till världen igen.

Min Gud visa dig för mig!
Min Gud se mig där jag är!
Min Gud, jag ber dig på min bara knän
visa mig vägen tillbaka till Dig!

Du hör min bön och mitt blod tinar.
Du hör min bön och jag slutar darra.
Du hör min bön och oro blir till frid.
Din röst är inom mig.

Inspiration:

Psaltaren 25:4-5
Herre , visa mig dina vägar, lär mig dina stigar. Led mig i din sanning och lär mig, för du är min frälsnings Gud, på dig hoppas jag alltid.

Blott ett kors

20 dec 23 | | , ,

Jag ser ut genom fönstret från mitt nya hem.
Där ute på gatan lever livet som det gjorde förr när jag var där.
Där ute pågår samma saker som där alltid gjort.
Men där ute är inte längre mitt hem.

Jag ser mitt nya hem,
mitt nya hem som inte liknar något jag sett tidigare.
Där ute pågår sökandet efter nästa lockelse,
här inne råder frid och lugn.

Jag ser andra kika in genom mitt fönster,
deras ansikten är skeptiska, de suckar och går vidare.
”En gång var han som oss,
men nu är hela hans liv
blott ett kors”.

Inspiration:

Johannesevangeliet 15:18-19
Galaterbrevet 6:14-15
Jesaja 55:2-3
Jesaja 61:6
Psaltaren 27:4