Det är tomt.
Ingentinget finns överallt.
Bakom mig, under mig, framför mig, runt mig.
Ingentinget sveper sig runt mig som en sval filt en varm sommarkväll.
Ingentinget är frid och trygghet eftersom inget kan göra mig illa.
I ingentinget är den ena sekunden den andra lik,
i ingentinget är allt stilla.
Genom ingentinget sveper en stilla vind.
Vinden smeker hela mig, runt kroppen och genom mitt inre.
I ingentinget finns bara jag och vinden.
Genom ingentinget viskar vinden, ”det är nu det börjar”.
Och vinden sträcker sin hand mot mig och säger:
-“Du är min skapelse. I min avbild är du gjord.
Det här är bara början.
Låt mitt ljus i dig visa dig vägen ut ur ingentinget
och in i min värld.”
Inspiration:
S:t Patricks bön
Första Moseboken 1:1-5
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord . Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet. Gud sade: ”Varde ljus!” Och det blev ljus. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton och det blev morgon, den första dagen.
Första Moseboken 1:26
Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, lika oss. De ska råda över havets fiskar och himlens fåglar, över boskapsdjuren och hela jorden och alla kräldjur som rör sig på jorden.”
Första Petrusbrevet 2:9-10
Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar , han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet.