Prövning

Att få sin tro prövad i avsikt att stärka den.
(rening = ett möjligt resultat av prövning).

Citat markerade med ”SFB”: © Svenska Folkbibeln, se http://www.folkbibeln.se.
Övriga citat: © Svenska Bibelsälskapet, se http://www.bibeln.se

Utplacerad

Varför lever jag mitt liv här, som det är?
Det är stökigt, ingen annan troende att prata med.
Jag är som den lilla växten som hittat ett jordkorn i den lilla skrevan på berget.
Kanske just för att det inte finns några andra växter runtomkring så behövs den här växten just här?
Den växten har en annan sorts möjlighet att påverka tillvaron än vad den växt som växer på en bördig plats i skogen har.

Vad gör du här, blomma, säger berget. Du är ju inte alls som vi berg är, varför växer du här?

Associationer:

Stöpta i olika former (perekskog.se)

Villospår

Min färd har varit trygg och lovande
I skyddet av din hand och Din värmande filt

Nu står jag i ett vägskäl,
jag har tappat din skyddande filt 
och hittar den inte

Regnet strilar ner,
Jag fryser och vill vidare

Vidare till den gröna dal där du kan valla mig rätt.

Har jag tappat dig på vägen?
Har jag börjat springa för fort?

Jag har sprungit in på den gamla vägen igen
uppslukad av det gamla välkänd
I vardagsstressen har jag fattat tag i det gamla välkända,
Försökt springa ifatt något som försvinner.

Lyckan säger sig finnas där alldeles framför mig
Bara jag springer lite fortare utan att se mig om
Så lovar den mig ro och glädje igen.
Bara lite fortare
Bara en liten stund till.

Och för varje steg jag springer,
springer jag bort från Dig.

Bara en liten bit till
Längre bort från Dig,
Då blir allt bra.

Insikten förleds av den Onde
Den Onde lockar mig bort från Dig
Med sina förföriska ord och löften
Spring lite till så hittar du lyckan

Spring lite till,
Bort från Herren.
Kom till mig så får du din glädje direk
Kom till mig så blir du gillad av andra igen.
Kom till mig så passar du in bland andra igen.
Kom till mig så blir du en av oss.

Jag måste stanna,
Stanna och vända om
Hitta tillbaka till vägskälet

Där i det kalla regnet.
kan jag leta upp den andra vägen,
Den okända vägen,
den trånga smala vägen.

Inspiration:

Matteusevangeliet 7:13–14
’Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.

En väg full av hinder

I en tid av oro
Står mitt hopp till dig

När allt är osäkert
Finns min säkerhet i dig

Min Gud jag ber dig
Rädda mig från detta

Jag vet att du gör det
Men bara genom min tro.

Jag vet att du ger mig vad jag behöver
Bara jag släpper taget om mig själv och följer dig.

Men att släppa taget är svårt
Det gamla livets grepp är starkt

Jag sitter fast i denna kamp
Men hoppas att i prövningens tid ska jag finna styrka

Jag snubblar och ramlar
Men reser mig upp och fortsätter att gå på Din väg

Livet och evigheten

Detta livet är ganska kort,
men bortom det finns något som är mycket större.
Detta livet har en gräns,
men livet med Dig är utan gräns.

En plåga i detta livet
väger lätt mot en framtid med Dig
En dag tar detta slut och då också plågan
Först då får mina val sin verkliga betydelse

Ge mig styrka att uthärda nuet
så jag orkar löpa hela vägen.
Ge mig styrka att stå för mina val
för de kommer att påverka mig för alltid.

Inspiration:

Hebreerbrevet 12:1-3
’När vi nu är omgivna av en sådan sky av vittnen, låt oss då, även vi, befria oss från allt som tynger, all synd som ansätter oss, och hålla ut i det lopp vi har framför oss. Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att vinna den glädje som väntade honom uthärdade han korset utan att bry sig om skammen och sitter nu till höger om Guds tron. Tänk på honom som har uthärdat sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och förlorar modet. ’

Första Korinthierbrevet 9:24-25 
’Ni vet ju att alla löparna i en tävling springer men att bara en får priset. Löp då för att vinna det. Var och en som tävlar måste försaka allt — löparen gör det för en krans som vissnar, vi för en som aldrig vissnar. ’

Mitt ankare i den Ondes storm

Om jag en endaste gång kunde göra en endaste sak som är så bra att jag inte behöver få förlåtelse så skulle jag bli glad och upprymd på ett sätt jag aldrig blivit förut. 

Genom min tro ger jag mig själv som tjänare till dig och för detta ger Du mig förlåtelse för allt. Endast tack vare min tro ger du mig oändlig förlåtelse.

Du ger mig ro och vila i själen och en Helig Ande som hjälp och vägledning. Din gåva är värd mer än allt vad världen har att erbjuda, men så är ju inte heller gåvan av denna värld.

Min Herre, jag ber Dig, ha tålamod med mig. Jag lever dagligen i en strid där den Onde försöker förleda mig med sina snabba belöningar. Allt som behövs är att släppa taget och låta mig svepas med i den Ondes vinddrag. Ingenting vore lättare än det. 

Men jag klamrar mig fast vid Dig som en båt vid sitt ankare. Utan dig att klamra mig fast vid skulle jag fortfarande vara som ett löv för den Ondes vind.

Men nu har jag Dig som mitt ankare i den Ondes stormvindar. Och för varje dag som jag föder mig med Ditt Ord växer sig ankaret starkare och starkare.

Associationer:

Matteusevangeliet 14:22-33
’Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön medan han skickade hem folket. Så snart han hade gjort det gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. Båten var då redan långt från land och kämpade mot vågorna, eftersom det var motvind. Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. När lärjungarna fick se honom gå på sjön blev de förskräckta och trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla. Men genast talade Jesus till dem och sade: »Lugn, det är jag. Var inte rädda.« Petrus svarade: »Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet.« Han sade: »Kom!« och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur det blåste blev han rädd. Han började sjunka och ropade: »Herre, hjälp mig!« Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. »Du trossvage«, sade han. »Varför tvivlade du?« De steg i båten, och vinden lade sig. Och de som var i båten föll ner för honom och sade: »Du måste vara Guds son.« ’